RAID 1-2019

RAID nr 1 2019 5 att det finns en praktisk och en akademisk väg, och väljer man den ena vägen så mis- sar man den andra, säger hon. På utbildningen till RVN läser man om alla djurslag men det är mycket fokus på hund och katt. Dock kan man välja en hästinriktning och läsa specifikt till Equine Veterinary Nurse. Som RVN har man formell kompetens att arbeta över- allt, men arbetsgivare väljer förstås gärna de som specialiserat sig. Förutom att man kan välja hästinriktningen ger inte grund- utbildningen så mycket utrymme för spe- cialisering, och Kat tycker att det borde finnas några alternativ redan här. Efter utbildningen finns många kortkurser, CPDs (Continuing Professional Educa- tion), att gå, och ett par specialiseringar, till exempel inom intensivvård, men Kat anser att det borde finnas fler formella spe- cialiseringar, och att fler sköterskor borde vidareutbilda sig, särskilt akademiskt: – Det är fortfarande ganska ovanligt att sköterskor gör en masterutbildning, men det förekommer och det är bra och vik- tigt att sköterskor vidareutbildar sig. Det finns fortfarande de sommenar att ”såhär har vi alltid gjort” och motsätter sig för- ändringar och utveckling –menmedmer utbildning kommer yrket få bättre rykte och höras mer: jumer vi utbildar oss desto högre blir våra röster. Det är också oerhört viktigt att sköterskorna får en röst i den vetenskapliga så väl som den kliniska dis- kussionen – vi är en del i teamet. Veterinä- ren är ofta auktoritetenmen våra områden – djuromvårdnad och djurvälfärd – är lika viktiga för en bra djursjukvård, som den medicinska och kliniska vetenskapen är. Sarah Little, djurvårdare och Anesthesia Assistant Sarah växte upp med alla möjliga sorters djur men har alltid haft en förkärlek till hundar. 2008 började hon arbeta som djurvårdare på en liten smådjursklinik. Efter några år bytte hon arbetsplats till en lite större klinik på landsbygden, där hon även hade hand om valpkurser och gav rådgivning till hundägarna om beteende, bland annat. 2017 började hon på R(D) SVS som Anesthesia Assistant. Sarah berättar: – Det var en roll som skapades 2017, så jag är den första på smådjursjukhuset som jobbar enbart med detta. Så vitt jag vet är vi också det enda djursjukhuset i Stor- britannien som har en renodlad anestesi- tjänst för djurvårdare. Jag jobbar fram- förallt med hundar men har också varit med och assisterat vid en sövning av en serval (ett afrikanskt kattdjur, reds. anm.)! Det var mycket intressant. Mina arbets- uppgifter är framför allt att se till att allt är på plats och i sin ordning i anestesiav- delningarna på operation och CT. Jag kontrollerar apparaterna, fyller på för- brukningsmaterial, syrgas och läkeme- del, förbereder inför operationer och CT- undersökningar. Det låter som mycket rutinuppgifter, och det är det, men man kan också gott säga att ingen dag är den andra lik! Det första Sarah gör på morgonen är att förbereda inför dagens operationer och kontrollera att allt är påfyllt. Hon assiste- rar även vid hanteringen av djuret – hål- ler vid kanylläggning, premedicinering och sövning. Under narkosen hjälper hon till att lägga djuret på plats och sätter fast monitoreringsutrustning. Även en del handledning av studenter ingår i arbetet: – Eftersom vi är ett universitetsdjur- sjukhus så har vi studenter här varje vecka. Jag visar demmitt arbete och ger dem tips och råd som de får med sig in i yrkeslivet. Jag jobbar ihop med ett fantastiskt team som alla är mycket empatiska och har stor kunskap som de gärna delar med sig av. Anestesörer, narkossköterskor och opera- tionssköterskor har alla sina specifika rol- ler och min roll är att assistera dem i vad de gör, antingen det är under sövning, narkos eller uppvak. Sarah har, förutom sin yrkeserfarenhet som djurvårdare, också ett antal utbild- ningar och kurser i bagaget. Hon berättar: – Det krävs ingen formell utbildning I många länder finns ingen regle- ring för personal som jobbar inom djursjukvården, förutom veterinä- rer. Storbritannien hör till ett av de få länder där djursjukskötaryrket är reglerat och det finns en regist- rering, men vad gäller för djurvår- dare? RAID frågade kollegorna i British Veterinary Nursing Asso- ciation BVNA och fick följande svar: A nimal Nursing Assistants eller Veterinary Care Assistants (djurvårdares) huvudsakliga jobb är att assistera skötersketeamet. Den paragraf som reglerar vad djurhäls- opersonal får göra heter Veterinary Surgeons Act Schedule 3 och den säger, att ”lay staff” inte får lov att lägga permanentkanyl, utföra speci- aliserad intensivvård eller adminis- trera anestetika. De får heller inte ge andra läkemedel, varesig oralt, topikalt eller parenteralt, med ett undantag: rutinmedicinering med subkutan injektion, eller oralt, får ges på jourtid om djurvårdaren fått en lämplig utbildning. Djurvårdare får dra upp premedicinering, och lämna ut av veterinär föreskriven medicin till djurägare. Får djurvårdare övervaka nar- kos? Här finns en gråskala i före- skrifterna. Endast en veterinär eller RVN får inducera narkos; RVN endast med en förbestämd dos, och endast veterinär får inducera eller upprätthålla narkos symtoma- tiskt / genom iterering. Men själva övervakningen får, med en veteri- när närvarande, ske av en person som fått lämplig färdighetsträning i detta – det kan alltså vara en djur- vårdare. BVNA anser att den här färdighetsträningen bör motsvara den utbildning som en specialiserad RVN har, men detta är alltså inte specificerat i lagen och det är därför upp till respektive arbetsgivare och behandlande veterinär att avgöra vilka personer som är lämpliga. Djurvårdare i Storbritannien – vad är reglerat? Sarah Little är djurvårdare och Anesthesia Assistant på R(D)SVS. Foto: Privat. s s