RAID 2-2019

12 RAID nr 2 2019 Berätta om ditt jobb som RVN i Storbrittannien: Jag arbetade på ett par olika kliniker men alla hade smådjurs- inrikting. Hästdelarna gjorde jag i skolan. En vanlig dag bör- jade man på morgonen med att kolla till inneliggande patien- ter, veterinärerna började med att ronda med nattpersonalen, sedan rondade sköterskorna med nattsköterskan. Därefter gjorde veterinärerna sina checkar, planen för medicin och ope- rationer gjordes för alla djuren, och efter det började dagens dagpatienter rulla in, både pol-patienter och OP-patienter. Sköterskorna skrev in OP patienterna och ägarna fick skriva på papper för medgivande till det som skulle göras med djuret. Alla fick ett estimerat pris skriftligt. Sedan togs djuren om hand enligt planen. Alla sköterskor gjorde alla uppgifter så man turades om med narkoser, blodprover, inskrivna patien- ter, uppvak och så vidare. Veterinärerna gillade att göra mycket själva så det var ofta de som tog mycket blodprover och la kanyler, men sköterskorna gjorde såklart det också. Klinikerna är ofta väldigt små, det är trånga utrymmen, vilket innebar utmaningar i att hålla en ordentlig hygien. Teamarbete fung- erade både bra och dåligt, beroende på klinik och hur ”hierar- kin” såg ut. Mellan sköterskorna fungerade det alltid mycket bra men inte alltid mellan veterinären och sköterskan om denne ville bestämma allt och utnyttja att hen var högst i rank. Jag gjorde allt ifrån receptionsarbete, polikliniskt arbete, till narkoser och tog hand om inskrivna patienter. Tvätt och städ hjälpes alla sköterskor till med. Utbilda sig till DSS i Storbritannien På vilket sätt skiljer sig arbetet från det i Sverige? Om jag jämför med där jag jobbar nu så var hygienrutiner mycket sämre i England. Städrutinerna var mycket dåliga, men sopor hanterades å andra sidan bättre. Avfall från opera- tioner frystes ner och brändes sedan. Mediciner och allt avfall ifrån djuren hanterades av särskilda företag. I det stora hela tycker jag arbetssättet var ganska likt det jag upplevt i Sverige, i alla fall på de ställen jag jobbade på. En skillnad är att man använder mycket, mycket mer anti- biotika i England – vad jag vet finns inte en så strikt antibio- tikapolicy som i Sverige, någon annanstans. Vid röntgenun- dersökningar så fick man inte vara i rummet utan alla djur sederades eller ankrades fast med sandpåsar. Man var alltid tvungen att vara minst två meter ifrån djuret. Sedan gör man ganska mycket kemoterapibehandlingar i England mot vad jag har sett i Sverige. Vi kunde ha flera per vecka som gjordes på kliniken. I förra numrets utlandsspecial hade vi med fyra röster från universitetsdjursjukhuset i Edin- burgh, Skottland, vilka alla hade olika yrken och vägar dit. Martina Sandrén är leg. Djursjukskö- tare i Sverige men gick inte den vanliga vägen via SLU eller övergångsreglerna. Istället läste hon till RVN i Storbritannien, och har även job- bat där under några år efter examen. Här berät- tar hon om jobbet där, hur det funkade att utbil- da sig och lite om skillnaderna mellan yrket i de olika länderna! INTERVJU: MARIAWILHELMSSON FOTO: PRIVAT – så funkar det!