RAID 4-2019

18 RAID nr 4 2019 H ur lockar ditt företag till sig anställda? Jag har själv aldrig skrivit en platsannons, men om jag läser andras så ser jag väldigt mycket krav och kriterier, och väldigt lite förmå- ner. Idag efterfrågas minst en kandidatex- amen i maskinteknik för att klippa gräs- plätten framför kommunhuset. Saknar du magisterutbildning i aerodynamik är du helt fel ute omdu tror att du kan skaka en matta korrekt. Ingen doktorsavhand- ling i bevattningssystem? Ja, krukväx- terna kommer ju helt enkelt att förvand- las till en öken hemma hos dig. Ok, jag raljerar lite nu, men bara lite. Inför denna artikel roade jag mig med att räkna ihop mina tidigare anställ- ningar. Allt från receptionist på elek- tronikföretag till danslärare och snabb- matsanställd. Med tio flyttar på tio år har jag hunnit med några olika arbetsplatser och sett vilka skillnader, och likheter, det finns i synen på den anställde. Ett ord som alla företag verkar älska lika mycket som “högskoleutbildning” är “flexibilitet”. Ofta tycks arbetsgivare kräva en flexibilitet och hängivenhet från sina anställda som få kan återgälda i retur. Företaget kräver att få vara en prioritet men lyckas demed konststycket att få den anställde att känna att det är ömsesidigt? Av ren nyfikenhet genomförde jag en liten undersökning bland mina kollegor ute i landet. Högst ovetenskaplig och för- stås helt värdelös att dra några som helst generella slutsatser av. Ändock. Vad jag frågade var två saker. Vilka löneförmå- ner som fanns på deras arbetsplatser, och vilka skäl som angivits till att de inte kan få högre lön. Svaren på fråga två gav både intressant och underhållande läsning, om än en något miserabel sådan. “Vi har ingen tradition av att ge löne- förhöjning” “Jag tror inte att mer pengar skulle motivera dig” Nej, just det. Det är ju inte för pengarna vi jobbar. Vi vill ju inte alls mycket hellre ligga på soffan hemma, äta pepparkakor och se på Netflix. Låt oss vara ärliga. Det stora, heliga KALLETs tid är förbi. Vill ni ha enga- gerade och motiverade anställda som vill föra företaget framåt måste de erbjudas något i gengäld. Kanske är det inte all- tid möjligt att ge lönehöjning, men för- vänta er inte att era anställda ska lägga ner själ och hjärta i en redan stressad bransch, utan att få något tillbaka. Min misstanke är dock att det kan finnas en viss korrela- tion mellan lön och hur attraktiv arbets- platsen är att söka sig till, men vem är jag att avgöra? Jag läste nyligen en platsannons där de erbjöd något så exklusivt som fler semes- terdagar. Av min då vansinnigt ickeom- fattande undersökning att döma, verkar det vara just en av två saker som de flesta arbetsgivare inom djursjukvården vägrar tumma på: lön och semesterdagar. Löneförmånerna inom djursjukvår- den tycks också variera stort mellan olika företag. Några av oss har tur, andra - lite mindre sådan. Allt från extra ledighet(!), gratis lunch och mycket generösa frisk- vårdsbidrag ned till basics med en liten friskvårdspeng, om ens det. Allt utifrån företagets ekonomi och prioriteringslista. Så är då gräset grönare i andra bran- scher? Min rundfrågning bland mina vänner från andra yrken om löneförmå- ner gav inga tydliga svar tyvärr. Faktum kvarstår dock att många av mina djursjukskötarkollegor ute i landet har valt att gå vidare, studera och byta karriär. Vad vill då anställda ha? Förutom det uppenbara med lönen. Jag frågade kol- legor ute i Sverige, vänner i andra bran- scher, min sedan länge pensionerade mamma. Gemensam nämnare? TID. Tid att INTE jobba. Extra semesterda- gar, möjlighet till att kunna ta ut komp, att få träna på arbetstid för att frigöra tid efter jobbet, flexibilitet och generositet i förhållande till föräldraledighet. Förstå- else för hur dyrbar vår tid är utanför vår arbetsplats. Tid för återhämtning, tid för familjen, tid för träning, hobby och egen- vård. Det är den tiden som lägger grun- den för hur bra vi presterar på jobbet. Värdefull tid. Inte bara för den anställde, utan i förlängningen också för företaget. Jag såg en bild på sociala medier nyli- gen. Texten löd: I said I was hard wor- king, not that I was willing to die for your company. Sanningen är väl den att före- taget kommer sällan säga stopp, oavsett vilken bransch du befinner dig i. Kanske är det dags att för oss alla att anamma lite “You do you”? Eller som min kära mor skulle ha sagt: – Det gäller att rå om sitt eget hus! l Marica Wall. Mångsysslande leg. djur- sjukskötare och tvåbarnsmamma som just nu tillbringar dagarna med tvåår- ingsupptåg och spädbarnsgos. Jag har kallats allt från misantrop, filosof och tänkare till aktivist, nomad och crazy cat lady. Jag själv ser mig väl mest som något av en smått excentrisk smygrebell som väljer att dricka kaffe i temugg och gå förbi brevlådan utan att hämta posten. I tillägg till att jag då också tar bort påskdukarna till advent. There you have it. Kallets tid är förbi LÄSARKRÖNIKA