RAID 4-2019

4 RAID nr 4 2019 En försöksdjursteknikers vardag Jessica är djurvårdare på nivå två och arbetar som försöksdjurs- tekniker vid en forskningsinstitution i Sverige. Eftersom det finns människor som anser sig agera för djurens bästa genom att göra aktioner mot försöksdjursanläggningar finns det också en viss hotbild mot hennes yrkesgrupp. Därför vill hon inte gå ut helt öppet i denna intervju med vem hon är och var hon arbetar. Däre- mot berättar hon mer än gärna om sitt arbete och sin yrkesgrupp. RAIDs Viktoria Hjärtenfalk har träffat Jessica. TEXT: VIKTORIA HJÄRTENFALK FOTO: JESSICA M ina första frågor till Jessica, som dök upp direkt när jag fick höra om vad hon arbetade med, var: Vad gör en försöksdjurstekni- ker egentligen? Hur ser en vanlig arbetsdag ut? – Huvuddelen av mitt arbete består av den vardagliga tillsynen och sköt- seln, svarar Jessica. Vi har egna rum där vi ansvarar för skötseln av våra djur och rummen som helhet. De djur jag jobbar med är möss och råttor. Vid lite snabb räkning kommer vi fram till att det kanske är 1 200 djur i varje rum. I musrummen finns det mellan sex och tio reoler (hyllor som burarna sitter i) med 30 burar i varje reol. När det gäl- ler möss kan det sommest sitta åtta honor eller fem hanar i varje bur men antalet varierar. Möss och zebrafiskar är de abso- lut vanligaste försöksdjurenmen det före- kommer råttor, kaniner, hamstrar, mar- svin, apor, hundar, grisar, kor, hästar och ibland även vilda djur. –Tillsynen av djuren består i att se till att de har mat, vatten och mår bra. Jag bedö- mer allmäntillståndet genom att kontrol- lera kroppshållning, beteende, päls, and- ning, ögon, eventuella sår eller annat som skvallrar om hur djuret mår, berättar Jes- sica. Avel är en stor del av vår verksam- het och dessa djur kontrolleras för dräk- tighet och hur födseln går. Det blirmånga ungar (pups) att hålla reda på. All tillsyn Jag är väldigt nyfiken på just forsknings- delen och frågar henne om vad den inne- bär för en försöksdjurstekniker. Hur involverad är du i själva försöken och vad gör du? – Det är lite olika, svarar hon. En del forskare gör försöken själva och andra tar hjälp av oss djurtekniker. Vi har utbild- ning för att ge olika injektioner, sondmat- ning och ta blodprover. Just nu har jag hand om råttor där man forskar på diabe- tes. Rent praktiskt innebär det att jag först väger råttorna, tar blodprov för att kolla glukosnivåer och sedan ger insulin. Ett annat försök är med djur där man forskar på ryggmärgsskador. Vid det försöket ger vi injektion med Cyklosporin varje dag. Om djur opereras kan det vara så att vi ger smärtlindring. Min viktigaste roll vid samtliga försök är dock att övervaka dju- rens mående. För att ta blodprov på en mus eller råtta använder man lite olika metoder bero- ende på vilken mängd blod man ska ha. Ett litet prov som vid glukosmätningen kan tas från venerna på sidorna av svan- sen. Behövs ett större prov kan man ta blod från en hasven. Där gör man helt enkelt ett litet hål på venen och fångar upp de droppar man behöver. Jessica har dessutom förklarat för mig att hon sköter sina djur utan hjälp av kol- legor. Det innebär att hon tränar dju- ren i hantering för att kunna utföra dessa antecknas noga i journaler. En stor del del av tiden går dock åt till skötsel av burar och rum. Vi gör burbyte för råttor två gånger per vecka och för möss, som har ventile- rade burar, en gång per vecka. Burarna diskas i ett speciellt diskrum och det finns även utrustning som autoklaveras. Jessicas utbildningar – Naturbruksgymnasium djurtekniker. – YH-utbildning med djurvård och biomedicinsk teknik, djurtekniker (D9 kompetens ingick i denna utbildning). Det är reglerat i djurskyddslagen hur en utbildning ska vara uppbyggd för att man ska få arbeta med försöks- djur. Bland annat måste etik, etologi, och lag och rätt finns med i utbild- ningen. Jessica får även vidareutbildningar genom sitt arbete såsom: – föreläsningar av forskare gällande de försök som utförs, – föreläsningar om exempelvis hygien och djurs beteende, – träning på speciella övningsdjur inför försök med procedurer man inte gjort på länge, samt – workshops om standardinjektioner eller hur man söver. Utbildningarna ger något som kallas för CPD-poäng. Av dessa poäng måste varje försökstekniker få ett visst antal varje år för att få fortsätta i sitt yrke.