RAID 1-2021

2021 – NR 1 RAID – 5 veterinärhjälp och vilken typ av veteri- närhjälp de söker. Det är idag okänt hur stor andel av djurägarna som söker vete- rinär för problemet. I många fall skulle det kanske räknas som normalt att hun- den har ändrat beteende och har blivit ”gammal”. En hund som däremot har börjat visa aggression mot människor eller andra djur, kommer kanske inte att tas med till veterinären i annat syf- te än att bli avlivad. Då djurägaren, och ibland även veterinären, inte vet om att det kan finnas en underliggande patolo- gisk orsak till förändringarna, utförs ofta ingen utredning. Tidig upptäckt och tidigt insatt be- handling har stor betydelse för att kun- na bromsa ned sjukdomens utveckling. Ofta har förändringarna i hjärnan hun- nit utveckla sig över tid innan kliniska tecken upptäcks och även om djurägaren söker vård är det bara ett fåtal hundar som får en formell diagnos av veterinär. DISHAAL Diagnosen hos levande hundar baseras i stor grad på kliniska tecken som om- fattar ändringar i beteende. I engelsk litteratur förkortas och beskrivs dessa symtom med akronymerna ”DISHAAL” som står för: -Desorientering, -förändrad Interaktion med människor/ djur, -förändrad Sömncykel (dygnsrytm), -defekering/urinering inomhus (engel- ska: House soiling), -förändring i Aktivitetsnivå, -ångest/oro (engelska: Anxiety), -förändring i Lärande/minne. Samtliga av dessa symtom kan bero på andra sjukdomar och mediciner, vilket måste uteslutas innan diagnosen KDS ställs. Förutom klinikerns anamnesupptag- ning som kan innehålla frågor runt DISHA/DISHAAL, kan djurägaren få använda olika skattningsskalor som kan ge en mer objektiv och kvantitativ be- dömning av djurets mentala hälsa. Exempel på skattningsskalor som kan användas som bas för frågeformulär för djurägaren, är ”The Cognitive Dysfunc- tion Syndrome (CDS) checklist”, ”The Age-Related Cognitive and Affective Disorders (ARCADE) scale” eller ”The canine cognitive dysfunction rating scale (CCDR)”. Diagnostiska tester som kognitiva tes- ter (testar som regel korttidsminnet), bilddiagnostik (MR för att påvisa fram- för allt ändring i hjärnvolymen) och blodprov för att mäta olika ämnen som kan ha med sjukdomen att göra är an- tingen inte utvecklad eller tillgänglig i kommersiellt syfte. BEHANDLING Det existerar idag ingen adekvat behand- ling av KDS. Det bästa man kan göra är att upptäcka sjukdomen i tid och försö- ka bromsa ned utvecklingen och hjälpa ägare och hund att hantera sjukdomen så bra som möjligt. -Miljön och djurägaren bör stimulera hunden med lek, träning och fysisk akti- vitet för att upprätthålla hjärnans funk- tion. Detta har bevisad positiv effekt vid KDS. Det är dock viktigt att anpassa aktiviteten till hundens fysiska och men- tala kapacitet. -Positiv förstärkning av önskat beteen- de och ingen bestraffning av oönskat be- teende är också viktigt att förmedla till ägaren. Att hunden till exempel har bör- jat kissa inne efter att ha varit rumsren i 10 år ska ej bestraffas utan man får se över rutiner och försöka anpassa bättre till hundens kognitiva (och ibland fysis- ka) förmåga att få komma ut i tid. -Foder med högt innehåll av bland an- nat antioxidanter och omega 3 har bevi- sad stödja hjärnvävnaden och kan hjälpa bromsa ned vidare nedbrytning av hjär- nans celler och strukturer. Foder som kan användas är till exempel Hills b/d och andra foder med liknande innehåll. -Adaptil/DAP är en syntetisk version av feromon som tiken ger ut under am- ning. Detta finns i bl.a. halsband som hunden kan ha med sig överallt eller dispensers som kan sättas i el-kontakten. Vilken man väljer beror på i vilken miljö hunden har problem i. -Kosttillskott som innehåller mjölk- protein och gärna tryptofan (till exem- pel Aptus relax) kan ha en milt lugnande effekt för en orolig och stressad hund. -MAO-hämmare som selegilin (Elde- pryl). Ökar dopamin- och katekolamin- funktionen i hjärnan, ökar i sig själv den kognitiva funktionen och minskar fria radikaler i hjärnan. KÄLLOR Borràs D, Ferrer I, Pumarola M. Age-related changes in the brain of the dog.Vet Pathol, 1999, 36, 202–211. Colle M-A, Hauw J-J, Crespeau F, Uchihara T, Akiyama H, Checler F, Pageat P, Duykaerts C. Vascular and parenchymal Abeta deposition in the aging dog: correlation with behavior. Neurobiol Aging, 2000, 21, 695-704. Chambers J, Mutsuga M, Uchida K, Nakayama H. Characterization of AβpN3 deposition in the brains of dogs of various ages and other animal species. Amyloid, 2011, 18, 63-71. Head E, Zicker S. Nutraceuticals, aging, and cognitive dysfunction. Vet Clin North Am Small Anim Pract. 2004, 34, 217-228. Head, E et al. Region-specific age at onset of β-amyloid in dogs. Neurobiology of Aging, 2000, 21, 89-96. Head, E. et al, Visual-discrimination learning ability and beta-amyloid accumulation in the dog. Neurobiol Aging, 1998, 19, 415–425. Head E, Liu J, Hagen T, et al. Oxidative damage increases with age in a canine model of human brain aging. J Neurochem 2002, 82, 375–381. Hou Y, White R, Bobik M, Marks J, Russell M. Distribution of beta-amyloid in the canine brain. Neuroreport. 1997, 8, 1009-1012. Landsberg G, Araujo JA. Behavior problems in geriatric pets. Vet Clin North Am Small Anim Pract. 2005, 35, 675- 698. Landsberg G, Nichol J, Araujo J. Cognitive dysfunction syndrome. Vet Clin North Am Small Anim Pract. 2005, 42, 749-768. Landsberg G, Deporter T, Araujo J. Clinical signs and management of anxiety, sleeplessness, and cognitive dysfunction in the senior pet. Vet Clin North Am Small Anim Pract. 2011, 41, 565-590. McMillan F. Maximizing quality of life in ill animals. J Am Anim Hosp Assoc. 2003, 39, 227–235. Mongillo P, Araujo J, Pitteri E, Carnier P, Adamelli S, Regolin L, Marinelli L. Spatial reversal learning is impaired by age in pet dogs. Age (Dordr). 2013, 35, 2273–2282. Neilson J, Hart B, Cliff K, Ruehl W. Prevalence of behavioral changes associated with age-related cognitive impairment in dogs. J Am Vet Med Assoc. 2001, 218, 1787–1791. Osella M, Re G, Odore R, et al. Canine cognitive dysfunction syndrome: Prevalence, clinical signs and treatment with a neuroprotective nutraceutical. Appl Anim Behav Sci 2007, 105, 297–310. Pineda S, Olivares A, Mas B, Ibañez M. Cognitive dysfunction syndrome: updated behavioral and clinical evaluations as a tool to evaluate the well-being of aging dogs. Arch Med Vet, 2014, 46, 1-12. Salvin H, McGreevy P, Sachdev P, Valenzuela M. The canine cognitive dysfunction rating scale (CCDR): a data-driven and ecologically relevant assessment tool. Vet J. 2011, 188, 331-336. Salvin H, McGreevy P, et al. (2011). “Growing old gracefully- Behavioral changes associated with “successful aging” in the dog, Canis familiaris.” Journal of Veterinary Behavior: Clinical Applications and Research 2011, 6, 313-320. Salvin H, McGreevy P, Sachdev P, Valenzuela M. Under diagnosis of canine cognitive dysfunction: A cross-sectional survey of older companion dogs, Vet J. 2010, 184, 277-281. Solveig Beate Mathiesen leg. Vet