RAID 2-2021

10 – RAID NR 2 – 2021 Hypotesen är att den universella ma- nuella goniometern och den digitala goniometern ger samma mätresultat vid mätning av kotled och karpus på häst samt att intrabedömarreliabiliteten är hög, interbedömarreliabiliteten är låg och användarvänligheten god. Följande frågeställningar ska besvaras: 1. Fås samma mätresultat vid mätning av maximal passiv flektion i kotled res- pektive karpus uppmätt med en manu- ell och en digital goniometer? 2. Fås samma mätresultat vid mätning av kotled på sederad häst respektive mätning på radiografiska bilder av sam- ma led uppmätt med en digital gonio- meter? 3. Är det någon skillnad i inter- och intrabedömarreliabiliteten för manuell och digital goniometer vad gäller mät- ning av maximal passiv flektion i kotled respektive karpus? 4. Hur upplevs användarvänligheten hos en manuell goniometer respektive en digital goniometer. HÄSTARNA De hästar som användes i studien var nio varmblodiga travhästar och ett svenskt halvblod. Åldern varierade mel- lan 9 och 19 år där medelåldern var 15 år och medelvikten 564 ± 68 kilo. Alla hästarna i studien användes i forskning samt undervisning vid universitet, där de också stod uppstallade. Hästarna fick tillgång till daglig hagvistelse och stod inne i separata boxar nattetid. I ta- bell 2 finns en sammanställ- ning över samtliga hästar. BESKRIVNING AV MÄTNINGAR- NAS UTFÖRANDE - GONIOMETRI Materialet till studien samlades in vid två separata eftermiddagar med en veckas mellanrum. Vid första tillfället mättes sju hästar och vid det senare till- fället mättes tre hästar. Mätningarna ut- fördes av tre djursjukskötarstudenter i årskurs tre med liten erfarenhet av mät- ning med goniometer samt en auktori- serad sjukgymnast/veterinär med stor erfarenhet av mätning med goniometer på djur. Goniometrarna som användes i studien var en manuell universal goni- ometer samt en digital, (Easy- Angle). Alla hästar hade stått på box eller gått i liten paddock timmen innan studiens start och promenerades sedan 300 me- ter i stallgången direkt innan mätning- en började. Mätningarna utfördes i par om två utredare A och B. A höll benet i rätt position och utförde mätningen, vilken upprepades tre gånger i vardera kar- pus och kotled. B läste av värdet och antecknade gradantalet utan att A såg resultatet. Två hästar mättes samtidigt där varannan häst mättes med den ma- nuella goniometern först och den andra med den digitala. Både A och B mätte tre gånger vardera i kotled och karpus. Därefter bytte paren goniometer och mätte direkt ytterligare tre gånger i var- dera led på samma häst med den andra goniometertypen. Alla hästar mättes i höger framben. Hästens ben släpptes ut i neutral position mellan varje mät- ning. När mätningarna av de första två hästarna var klara byttes de mot två nya hästar och samma procedur upprepa- des. När det paret med hästar var klara mättes återigen de två första hästarna men nu av det andra paret av utreda- re. På så sätt mättes alla 10 hästar i en kotled respektive karpus av alla utreda- re med de båda goniometrarna. Innan mätningarna startade gicks momenten igenom tillsammans för att alla utreda- re skulle mäta på samma sätt. KOTLED Figur 3: Mätning i kotled med en ma- nuell goniometer (foto: Nicole Gandre Lauridsen) Den manuella goniometern hölls med båda händerna där höger hand också flekterade kotan i maximal passiv flek- tion. Karpus på hästen vilade mot ut- redarens lår för att ge stöd. (se figur 3). Närliggande leder och strukturer var under minsta möjliga påverkan, men deras positioner var inte standardisera- de. Goniometerns skänklar gick paral- lellt med hästens skenben och kotben där mitten på goniometern var i ledens rörelsecentra. Mätningen upprepades tre gånger där hästens ben släpptes ut i neutral position mellan varje mätning. Figur 4: Mätning med digital goniome- ter över kotben. (foto: Nicole Gandre Lauridsen) Figur 5: Mätning med digital goniome- ter över skenben. (foto: Nicole Gandre Lauridsen) Den digitala goniometern hölls med endast vänster hand, utredarens högra hand flekterade kotan till maximal pas- siv flektion. Karpus på hästen vilade mot utredarens lår för att ge stöd. När- liggande leder och strukturer var under minsta möjliga påverkan, men deras positioner var inte standardiserade. En mätning gjordes längs med hästens skenben (se figur 5) och en mätning längs med hästens kotben (se figur 4). Mätningen upprepades tre gånger där hästens ben släpptes ut i neutral posi- tion mellan varje mätning. – Fortsättning på sid 12.