RAID 2-2021

2021 – NR 2 RAID – 5 tan ska vi inte bortse ifrån när det gäller symptom från ryggen. Upplever hästä- garen tydliga symptom eller upplever att hästen har ändrat sitt beteende så ska hä- stägaren kontakta veterinär i första hand. Även en låggradig, kanske även dubbel- sidig, frambenshälta är svår för en häst- ägare att upptäcka, däremot kommer symptomen efter en tid. Hästen kanske upplevs som stel och kantig, skjuter ut ena bogen eller har svårt att arbeta i en bra form. En frambenshälta kan visa sig genom kompensatoriska spänningsmöns- ter i t ex nacke, bog eller bröstrygg och en bakbenshälta kan ge symptom från ländrygg och bäcken – men även från spända bogar eftersom hästen ”bromsar” med fram för att kraften och rörelsen som produceras med bakbensaktiviteten ska passera framåt, men vid smärta bromsar hästen just den kraften genom att lägga i ”handbromsen” fram. Därför är det så viktigt med en veteri- närbedömning redan i tidigt stadie, vi vill nämligen undvika att grundproblemet förvärras – t ex en ledinflammation. Vi behöver hitta orsaken till de olika symp- tomen som hästen kan uppvisa. En häst som har svårt att sätta rätt muskler har svårt pga en anledning, och vi måste hitta den anledningen, framför allt för hästens bästa men även för hästägarens skull. Hä- stägaren kan behöva hjälp att hitta orsa- ken till problemen och då kan det vara bra att utesluta de inre faktorerna som strukturella problem innan man börjar träna hårdare, byta sadel etc. HUR DIAGNOSTISERAR NI RYGGBESVÄR VANLIGAST? På kliniken undersöker vi hästen, gör en hältundersökning och känner igenom kroppen. Ibland har veterinären en sjuk- gymnast till hjälp och de båda tittar då tillsammans på hästen för att se hur den rör sig rent funktionellt utan ryttare. Di- agnostiken är den viktigaste pusselbiten innan man går vidare med eventuella behandlingar eller förändringar av trä- ningsupplägg. Förutom kliniska tecken och klinisk undersökning kompletterar vi med röntgen och ultraljud. I vissa fall remitteras hästen vidare för scintiografi. VAD FÅR HÄSTARNA FÖR BEHANDLING? Är hästen ledhalt måste detta åtgärdas och om det finns risk för strukturella be- svär från just ryggen, t ex kissing spines eller artros, måste detta utredas ordentligt för att vi tillsammans sedan ska kunna utforma en rehabiliteringsplan tillsam- mans som är individuellt upplagd för att passa ryttarens och hästens mål och förutsättningar. Veterinären avgör om det måste till en veterinär behandling som tex injektioner, antiinflammatoriska läkemedel eller stötvågsbehandling - eller om en sjukgymnast eller annan terapeut är den person som skulle kunna lösa häs- tens problem. Rätt träning och tränings- upplägg är a och o för att lyckas. HUR VIKTIGT ÄR REHAB? Ryggrehabilitering innebär först och främst en korrekt diagnos i de fall det är möjligt, därefter en riktad rehabilitering som innebär träning för att stärka core- muskulaturen, dvs den muskulatur som stabiliserar ryggen. Hästen behöver träna utan ryttare en tid och det finns mängder med alternativ till ridning som är effektiv. Tömkörning och longering, kontrollerad sådan, är goda alternativ. Här strävar vi efter att hästen ska arbeta i en god form, gärna framåt-nedåt, dvs vi vill ”förlänga överlinjen”. Det får vi om vi kan aktivera bukmuskulaturen och hästens höftbö- jare. Här kan vi arbeta med hjälpmedel som kinesiotape eller Equiband som är elastiska band som sitter fast på ett sp- cialschabrak. Bukbandet aktiverar buk- muskulaturen som lyfter och stabiliserar ryggen, bakdelsbandet gör att hästen blir medveten om sin placering av bakbenen och det stimulerar proprioceptionen. Placeringen av bandet gör det möjligt att påverka osymmetriska bakbensrörel- ser, dåligt bakbensengagemang, dåligt utvecklad bakdelsmuskulatur samt vid rehabilitering efter neurologiska eller