RAID 3/4-2021

10 – RAID nr 3/4 – 2021 för att ha orsakat de skador somuppstått eller till och med i vissa fall tillkännage sig själv för att ha tillfogat djuret dessa skador. Djurägaren kan möjligtvis bete sig på ett märkligt vis, upplevas hot- full, skrämd och osäker. Ytterligare vaga kännetecken kan likaledes uppenbara sig hos djuret som egenartade beteen- den. Detta kan bland annat uppenbara sig som aggressivitet eller skräck. Det kan även vara så att djuret visar tecken på trygghet vid de tillfällen djurägaren är på en annan plats. Om ett flertal djur som ägs av samma person skadas eller visar sig ha dött av underliga skäl, ger detta ofta också upphov till misstankar (Murén & Meyer Ghateh, 2018). Murén & Meyer Ghateh (2018) på- står även att det därtill finns konkreta kännetecken som indikerar att ett djur utsätts för misshandel som är visuella på djurets kropp. Typer av fysisk misshan- del som inte sällan används på djur är sparkar, slag, att de kastas samt skadas i samband med eld eller en intensiv hetta mot kroppen. Det finns även individer som utnyttjar djuren sexuellt, vilket be- nämns som sexuellt våld. Vanvård är en annan form utav våld som medför att djurägaren åsidosätter djurets grundläggande behov. Detta kan uppenbara sig genom att djurets mat, vatten och veterinärvård exklude- ras. Att djuret är utmärglat eller ovårdat och en utebliven pälsskötsel är visuell är likaså tecken på vanvård. På engelska existerar ett uttryck för de skador som medvetet åsamkat djuret smärta och inte är resultat av olyckor, nämligen non-accidental-injuries. Dju- ret kan visa upp ständigt repetitiva ska- dor, äldre skador som aldrig behandlats, tecken på sexuellt våld som skador på penis alternativt vulva eller annat som indikerar misshandel. Ifall skador på- träffas hos mer än ett djur inom samma hem är det en antydan till våld, som tidigare nämnt i texten. Likaledes ifall djuret visar sig ha ett flertal benbrott som befinner sig i olika läkningspro- cesser. Sedermera kan skadorna dess- utom ha ett samband med vissa karak- täristiska skador som bildas vid våld som exempelvis skottskador, förgift- ningar, frakturer, blåmärken, skärska- dor, brännskador, skador kring halsen däribland mjukdelar i området samt på luftstrupen (Murén & Meyer Ghateh, 2018). Strategier vid misstanke om våld mot en patient Skyldigheter Ifall djurhälsopersonalen bedömer att någon inte sköter sitt djur enligt djur- skyddslagen är de skyldiga att anmäla det till en lämplig myndighet enligt Djurskyddslagen, kap 8 §18: ”om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård i sin yrkesutövning finner an- ledning att anta att djur inte hålls el- ler sköts i enlighet med denna lag, fö- reskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, ska han eller hon anmäla detta till kontrollmyndigheten, om inte bristen är lindrig och rättas till omgående”. Veterinärer har därtill be- hörighet att utan djurägares tillåtelse, avliva ett djur vars hälsa och tillstånd är oacceptabel. Däremot måste djurets ägare informeras om detta ifall ovan nämnd situation skulle inträffa. I annat fall då detta inte är möjligt, ska Läns- styrelsen tillhandahålla informationen (Djurskyddslagen, 2018:1192, Kap: 8; §18. Kap: 9; §4). Djurhälsopersonal och övrig personal De yrken som tillhör djurhälsoperso- nal och därmed har anmälningsplikt är: legitimerade veterinärer, legitimerad djursjukskötare, godkänd hovslagare, godkänd legitimerad sjuksköterska, godkänd legitimerad sjukgymnast/fy- sioterapeut och godkänd legitimerad tandläkare (Jordbruksverket, 2019). Det finns även de som utövar yrken inom djursjukvården utan att höra till gruppen “djurhälsopersonal”, och kal�- las därmed övrig personal. Djurvårdare på olika nivåer är ett av dessa yrken. Med tanke på att djurvårdare faller inom ramarna för övrig personal så har de ingen anmälningsplikt, med detta sagt innebär det nödvändigtvis inte att man inte bör eller kan göra en anmälan lika fullt (Jordbruksverket, 2019). Hantering av det utsatta djuret Ifall ett levande djur anländer hos en djurklinik och befinner sig i ett mycket odugligt tillstånd där personalen hyser misstankar om våld/vanvård bör man vara minst två tillhörande personal i rummet, på grund av det i så fall är fler än en som kan vittna om vad som sagts och utspelats i rummet, enligt Djur- skyddsutskottet (2020). Sedermera är en anmälan det första som sker på grund av den anmälningsplikt djur- hälsopersonalen innehar. Därefter tar polisen eller länsstyrelsen ett beslut om potentiellt omhändertagande. Ifall ett dött djur kommer till kliniken och ett beslut tas om obduktion, skickas djuret vanligtvis till en obduktionsanläggning eller atens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) (Djurskyddsutskottet, 2020). Ifall djuret visar sig bli ett djur- skyddsärende är det i många fall så att en rättsmedicinsk undersökning utförs hos veterinär. Detta gäller såväl för djur som djurhälsopersonalen anmäler samt de djur som polisen eller länsstyrelsen omhändertagit och anländer med. Ifall det finns en möjlighet att rädda djuret är det vård som prioriteras före under- sökningen, trots att det är av stor vikt att utredningen beaktas under djurets undersökning (Djurskyddsutskottet, 2020). När undersökningen inleds bör man till dokumenteringens fördel vara minst två individer som hjälps åt. Sedermera beslutas tillsammans med polis hur be- visen som anträffas vid undersökningen ska hanteras. Detta innefattar de skador man upptäcker på djuret, men även objekt som kulor, koppel, repöglor, un- derliga föremål och annat. Inlednings- vis bör DNA provtagning genomföras förutsatt att DNA ska analyseras. I re- gel granskas DNA från anus och vulva samt tassar inklusive klor (Djurskydds- utskottet, 2020). Djurskyddsutskottet (2020) belyser även vikten av dokumentation i form av fotografering. Detta kan fördelaktigt användas som bevismaterial och kan oftast dessutom genomföras på ett smi- digt sätt. Beteende och kroppsliga rörel- ser hos djur som fortfarande lever kan åskådliggöras via videoinspelning. Det är även viktigt att skadorna filmas eller fotograferas före rakning eller rengö- ring av djuret genomförs. För att belysa djurets tillstånd kan foton även tas efter genomförd åtgärd. Foton ska tas från djurets alla sidor om möjlighet finns. Därtill ska även existerande ID-märk- ning fotograferas ifall den är visuell. – Fortsättning på sid 12.