RAID 3/4-2021

12 – RAID nr 3/4 – 2021 Fotograferingen ska inledas översikt- ligt för att därefter övergå till närbilder samt mer detaljerade foton för att skapa en överblick av skadornas placering och storlek. Det är även klokt att vara för- sedd med en linjal samt att förse fotona med etiketter. Om möjlighet finns tas även röntgen i två olika vinklar ifall det finns tvivel om misshandel, skottskada eller trauma (Djurskyddsutskottet, 2020). Det är viktigt med en grundlig do- kumentation, därmed ska protokoll föras. Möjliga bedömningar samt den skrivna texten i journalerna är mycket betydelsefull. Det finns uttryck som är mer eller mindre lämpliga att använda i dessa situationer, på grund av att det finns stor risk för missförstånd. Jour- nalerna ska skrivas på ett så tydligt sätt som möjligt. Ett högklassigt språk ska användas samtidigt som vardagliga be- nämningar tillämpas i yttersta möjliga mån. Istället för “otit” kan “öroninflam- mation“ vara ett lämpligare ordval till exempel (Djurskyddsutskottet, 2020). En våldsutsatt djurägare Kommunikation Våldet i en relation leder vanligtvis till en normalisering och existerar i slutän- dan som en självklar del av personens liv. Att visa medlidande innebär att fungera som ett stöd för den utsatta in- dividen samtidigt som man bortser från de emotionella tankar man individuellt har. Detta är en del av att hjälpa en ut- satt person för att individen i fråga ska kunna känna sig bekräftad. Genom att bekräfta individens situation kan man delvis avnormalisera våldet. Att genuint lyssna på den utsatta och ge honom/ henne tid att prata skapar god kommu- nikation. Genom att dessutom använda sig av öppna frågor ger man individen tid att begrunda personens befintliga läge. Det bör även tas i beaktning att individen befinner sig i underläge, och personalen i en högre position, det kan därför vara bra att försöka neutralisera maktobalansen i mötet (Klerevall & Larsson, 2020). VOOV VOOV, en förkortning av Veterinär Omtanke Om Våldsutsatta är en orga- nisation grundad av veterinärer och ve- terinärstudenter. Organisationen syftar till att hjälpa människor utsatta för våld och deras husdjur. Ett skyddat boende innebär ofta en del restriktioner, bland annat betyder det vanligtvis att husdjur inte är tillåtet. VOOV samarbetar med personens skyddade boende och ger den utsattas husdjur en möjlighet till boende på jourhem under den period som människan lever skyddat. Organisationen har även ett samarbete med andra organisationer med fokus på människor utsatta för våld, socialtjänst och polis. Kontakt med VOOV sker ge- nom någon av dessa, den våldsutsatta är inte avsedd att ta kontakt med VOOV på egen hand (VOOV, u.å). Vad finns det för kännetecken till att ett djur blir utsatt för våld som en djurvårdare bör vara uppmärksam på? Med tanke på att en stor del av befolk- ningen idag utsätts för våld i nära re- lationer kan man även se ett samband mellan detta och våld mot djur. I sam- band med att människor faller offer för våld av sin partner finner jag att det inte är orimligt att även dess husdjur blir ut- satt av samma våldsutövare. Trots detta beklagliga faktum anser jag att det är någonting man kan ta användning av. Ifall såväl djur som människor inom samma hushåll blir utsatta för våld kan ett sådant fall upptäckas från flera håll. Både från kontakter som den våldsut- satta människan har, men även djurets kontakter inom djursjukvården. Jag kan dessutom föreställa mig att det blir ett ärende med mer bevismaterial och där det är mer sannolikt att våldsutöva- ren fälls i en rättegång. Vad är djurvårdarens roll vid misstanke om våld mot patient? All djurhälsopersonal har anmälnings- plikt. Detta innebär att ifall någon tillhörande djurhälsopersonalen miss- tänker att en patient utsätts för våld eller vanvård är hen skyldig att anmäla detta. Eftersom djurvårdare inte tillhör djurhälsopersonalen, har dessa indivi- der inte anmälningsplikt. Trots att man inte har anmälningsplikt är man fri att anmäla i lika höga grad. Ifall man av nå- gon anledning skulle hamna i en situa- tion där man som djurvårdare har egna misstankar om våld mot en patient, kan man framföra en individuell anmälan. En sådan situation skulle exempel- vis kunna uppstå ifall det finns delade uppfattningar mellan djurvårdare och djurhälsopersonal kring patienten eller ifall ingen ur djurhälsopersonalen finns tillgänglig under patientens besök och det enbart är djurvårdaren som uppfat- tar tecknen. Jag kan föreställa mig att det inte enbart skulle gynna djuret, utan även djurvårdaren. Med tanke på den höga risk för empatitrötthet som föreligger, bör man enligt mina åsikter göra det som man individuellt mår bäst av i ett sådant läge. En sådan situation skulle kunna bekymra den som valt att inte agera, under en lång period. Vid utebliven anmälan, kan djurets situa- tion i hemmet förvärras. Att som djur- vårdare bära med sig att man haft möj- ligheten att påverka detta men avstått, begriper jag kan leda till psykisk ohälsa. Samtidigt kan det vara fördelaktigt att ta hjälp av kollegor med anmälnings- plikt av flera olika anledningar. Det kan finnas en risk för en känsla av utsatthet hos den som framför an- mälan, vid en individuell anmälan, vil- ket även det kan orsaka oro och psykisk ohälsa. Dessutom kan jag föreställa mig att djuret har större sannolikhet att till- delas rättvisa och skydd ifall anmälan skapas av samt går under djurkliniken/ djursjukhuset. Ifall möjlighet finns är det bästa alternativet förmodligen att ta in en kollega med anmälningsplikt på det rum djuret befinner sig. Han/ hon kan då också göra en bedömning av djuret samt eventuellt göra en anmä- lan och därigenom undvika en privat anmälan. På kliniken görs ofta undersökningar samt dokumentation på levande djur som misstänks utsättas för våld och/ eller vanvård. Enligt mina egna reflek- tioner kan en djurvårdares medverkan i en sådan situation vara mycket fördel- aktig. Djurvårdaren kan delvis fungera som ett vittne, delvis till det som sägs i rummet men även till de visuella tecken som patienten visar/hittas på patienten. En djurvårdare kan även fungera som assistent till veterinär när patientens tillstånd ska dokumenteras och journal- föras. Att journalföringen skrivs på ett tydligt och utförligt sätt är en mycket viktig del i dokumenteringen som spe- – Fortsättning på sid 14.