RAID 3/4-2021

14 – RAID nr 3/4 – 2021 lar stor roll vid ett rättsligt ärende, då detta kan användas som bevismaterial. Jag kan även föreställa mig att en djur- vårdare får hantera de fynd eller föremål som hittas på/i patienten samt ta pro- ver i form av DNA. Det framkom inte exakt varför man bör ta DNA. Jag an- ser att det troligtvis är viktigt ifall man misstänker sexuellt våld med tanke på att det kan vara en del av bevismate- rialet i dessa fall. Andra arbetsuppgifter, som fotografering och eventuella video- inspelningar är också ett ansvarsområde som logiskt sett skulle kunna tillhöra djurvårdare. Fotografering spelar en central roll i dokumentationen och är bevismaterial som väger tungt. Detta är något som sällan är krångligt att genomföra samtidigt som det är tids- effektivt. Videoinspelningar kan även uppvisa djurets rörelsemönster. För att dokumenteringen ska bli så utförlig som möjligt är det viktigt att fotogra- fera från djurets alla håll, samt från så många olika vinklar som möjligt. Hur kan en djurvårdare förhålla sig till djurägaren ifall individen i fråga är ut- satt av samma våldsutövare? Jag kan föreställa mig att det möjligtvis uppstår viss förvirring hos läsaren då en del av resultatet i min uppsats samt sista frågeställningen fokuserar på djuräga- rens utsatthet. Anledningen till att jag valt att delvis lägga fokus på djuräga- ren är på grund av att jag förmodar att djurvårdares hälsa främjas av att kunna påverka situationen för både djur och människa. Yrket som djurvårdare inne- bär psykiska riskfaktorer och som jag tidigare nämnt är det inte sällan indi- vider med yrken inom djursjukvården drabbas av en slags utbrändhet. Detta grundar sig ofta i en skuldkänsla av att inte kunna påverka situationen för oli- ka individer. Jag anser att djurägaren spelar en cen- tral roll för att djuret ska kunna få en så stabil framtid som möjligt och att man därmed kan rädda mer än ett liv ifall man även kan göra vad man kan för den utsatta djurägaren. Om djurä- garens situation förbättras och om han/ hon möjligtvis lyckas distansera sig från sin våldsutövare, finns det stor sanno- likhet att djuret kan återförenas med sin ägare och slipper därmed byta hem permanent. En sådan situation kan vara svår att lyckas hantera samt påverka som djur- vårdare. Trots det finns vissa redskap man kan använda sig av. En del av informationen jag använt vänder sig framförallt till sjuksköterskor inom hu- manvården, trots det var min tanke att detta delvis kan vara användbar infor- mation även för djurvårdare. Min uppfattning är att det inte alltid är nödvändigt att diskutera djurägarens situation särskilt ingående tillsammans med djurägaren. Jag kan föreställa mig att det upplevs relativt onaturligt att ut- trycka sig om sin utsatthet på en djur- klinik och i vissa fall kan djurägaren ha synliga skador som pratar för sig. Med tanke på tidsbristen på en djurklinik är det inte heller rimligt anser jag att lägga mer fokus än nödvändigt på det. Djuret bör fortsättningsvis befinna sig i cen- trum, så som djurets situation, tillstånd och hur skador uppkommit, etcetera. Däremot anser jag att man som män- niska bör göra vad man kan för att un- derlätta situationen för en utsatt person ifall möjlighet finns. En professionell djurvårdare enligt min mening visar medlidande samt stöd gen- temot djurägaren och dess djur. Detta är betydelsefullt för att den utsatta djuräga- ren ska kunna känna bekräftelse, att in- dividen kan uppleva sig sedd och hörd. Man skapar en god kommunikation ge- nom att lyssna aktivt på djurägaren och ge individen tid att prata. Det är även fördelaktigt att använda sig av öppna frågor, för att ge personen tid att tänka igenom sin situation ordentligt. Jag tän- ker även att det är avsevärt viktigt att påminna sig själv om att denna person befinner sig i underläge. En djurvårdare befinner sig förhållandevis högre upp, man kan möjligtvis anstränga sig för att komma ner på samma nivå. Att sedermera försöka hjälpa djurä- garen och djuret vidare är enligt mig något man bör sträva efter. En organi- sation som man kan informera djuräga- ren om är VOOV. Det kan vara så att personen inte vill anmäla sin partner på grund av att individen i fråga inte vet vad som kommer hända med husdju- ret ifall personen får skyddat boende. Detta kan vara en väg ut för både djur och människa, om djurägaren vet att husdjuret kommer att omhändertas under den period individen har skyddat boende. På kliniken tänker jag att man även skulle kunna ha broschyrer från VOOV, för att uppmärksamma organi- sationen. Det skulle exempelvis kunna finnas i väntrum och på toaletter. Detta antar jag även möjligtvis kan leda till en större kundkrets för kliniken, ifall man utmärker sig som en klinik som visar mycket omtanke och trygghet för både djur och människor. Sammanfattning Husdjurens status har ökat mycket de senaste åren och även forskning har in- tresserat sig alltmer för djuren och dess välfärd i samhället. Detta skulle kunna bero på det konstaterande som gjorts; att det finns ett samband mellan våld mot djur och våld i nära relationer. Detta har gjort det enklare att upptäcka misshandel både hos djur och män- niska. Djur utsatta för våld och vanvård är ett problem. Med tanke på att våld mot djur är vanligare än man tror bör man som djurvårdare vara medveten om vilka tecken som föreligger och där- med vara uppmärksam på dessa inom sitt yrkesutövande. Det är viktigt att ha kunskap om den anmälningsplikt som djurvårdare inte har, men även den fri- het man har att framföra anmälan trots detta. Med tanke på att många djurä- gare också utsätts för misshandel ifall deras djur är utsatta är det viktigt att ge stöd åt djurägaren ifall det är nöd- vändigt. Genom att bland annat göra djurägare medvetna om organisationer som VOOV kan det finnas möjlighet att rädda två liv. Framförallt för att även själv behålla en god hälsa och förebygga psykisk ohälsa inom djursjukvården, med tanke på den empatitrötthet som ofta förekommer inom detta yrke.