RAID 3/4-2021

8 – RAID nr 3/4 – 2021 Våld mot djur 1.Djurskyddslagen I överensstämmelse med Djurskydds- lagen har en djurägare skyldighet att behandla djuret på ett sätt som gyn- nar djurets hälsa. Man får ej förorsaka djuret smärta eller på något vis utnyttja djuret sexuellt. Ifall djuret är i ett sådant tillstånd där klinisk vård är nödvändigt, åligger det djurägaren att verkställa det- ta. Ägaren till djuret ska tillgodose dju- rets behov. Absoluta krav är bland an- nat en konstant tillgång till vatten samt en tillräcklig mängd godkänt foder vars näringsinnehåll överensstämmer med djurets behov. Det är förbjudet att läm- na djuret utan sällskap under en alltför lång tid, ansvaret tillfaller ägaren att se till så att djuret får den tillsyn det be- höver. Möjligheten att tillämpa dess ur- sprungliga behov samt beteendemöns- ter är en rättighet djuret kräver. Därtill ska djuret hållas på en sådan plats där dess hälsa inte utsätts för risker. Det är otillåtet att binda djuret således att det frambringar sannolika faror, likaledes reducerar möjligheten till rörelse, eller som innebär att djuret inte kan söka skydd från omgivande klimat. Djuret får ej pressas till att prestera genom att frambringa rädsla hos djuret eller till följd av våld (SFS 2018:1192. Kap: 2; §2, §4, §5, §9, §10. Kap: 3: §1). 1.2. Statistik och våld i nära relationer i samband med våld mot djur Enligt Brottsförebyggande rådet (2020) utsätts var sjätte kvinna i Sverige upp- repade gånger för våld. 25 % av alla kvinnor i Sverige påstår att de vid något tillfälle under sin livstid blivit utsatt för våld av sin partner (Brottsförebyggande rådet, 2020). Under de senaste tre decennierna har husdjurens status bland människorna stigit markant. Trots detta inträffar våld mot djur fortsättningsvis. Åtminstone en studie har gjorts i Sverige med inrikt- ning på våld i nära relationer i samband med våld mot djur. Denna påvisade att en stor del av de kvinnor som utsätts för våld i sin relation uttryckt sig om att även det gemensamma husdjuret blivit offer för mannen i form av våld eller vanvård. Forskningens intresse kring detta har intensifierats under de senaste tjugo åren. Det har kunnat fastställas att ett samband existerar angående våld mot djur i anknytning till våld inom re- lationer och familj. Detta konstaterade samband har visat sig vara avsevärt be- tydelsefullt. Det innebär framförallt att det är möjligt att till följd av upptäck- ten av våldsutsatta djur upptäcka ifall människor utsätts för våld av samma förövare och tvärtom (Murén & Meyer Ghateh, 2018). 1.3. Kännetecken på våld Det kan finnas utmärkande drag hos djuret, djurägare och/eller till och med andra personer som står djuret nära ifall ett djur exponeras för våld. Det rör sig delvis om uppenbara kännetecken, men det finns därtill en mängd vaga känne- tecken som framförallt personal inom djursjukvården bör vara medvetna om (Murén & Meyer Ghateh, 2018). Vaga kännetecken kan inte sällan upp- täckas bland annat i djurägarens uppfö- rande. Han/hon kan bland annat vara motvillig till att ge ut personliga upp- gifter samt motvillig att informera om vem ägaren till djuret är och liknande. Ett vanligt förekommande system djur- ägaren ofta har är att frekvent byta djur- klinik, för att på så vis minska risken för att väcka personalens misstankar mot sig om våld/vanvård. Djurägaren kan dessutom uppge diffusa anamneser om djurets skador, hur det kommer sig att djuret befinner sig i ett dåligt tillstånd och/eller vad anledningen är till varför djuret visar indikationer på våld eller misskötsel. Det kan dessutom vara så att dessa personer inte har förmåga att stå fast vid sin historia. Individen modi- fierar beskrivningen upprepade gånger och återges inte på samma sätt för de som arbetar på djurkliniken. Denna in- divid kan därtill anklaga någon annan Tillvägagångssätt vid misstanke om att en patient på djurklinik utsätts för våld av sin djurägare Av: Carin Danielsson Examensarbete • 20 YH poäng Kvalificerad Djurvårdare nivå 2, 300 YHp, 2021 TEMA: SMÅDJUR – Fortsättning på sid 10.