RAID 3/4-2022

12 – RAID NR 3/4 – 2022 nadscystorna för att förhindra att sjuk- domen blossar upp. (5) För att minska risken att infekteras till exempel när man är gravid, finns det fle- ra saker man bör tänka på. Framförallt att undvika rått och otillräckligt upphet- tat kött samt osköljda frukter och grön- saker. Parasiten dödas vid djupfrysning eller vid upphettning till minst 65 gra- der. Som gravid bör man också undvika att komma i kontakt med katträck. (9) RINGORM Smittämne . Ringorm orsakas av mikro- skopiska svampar av släktena Microspo- rum och Trichophyton. (13) Utbredning . Ringorm förekommer i hela världen. (13) Smittkälla och överföringsväg . Ring- orm kan ekologiskt delas in i tre grupper beroende på vad som är den huvudsak- liga smittreservoaren. Antropofila som framförallt infekterar människor, geofila som lever i jord (oftast inte patogena) och zoofila som infekterar djur och män- niskor.(16) Det finns också många olika arter av ringorm. De vanligaste zoofila arterna är M. canis som huvudsakligen smittar från hund och katt, T. verrucosum som oftast smittar från nötboskap och T. menta- grophytes där smittan kan överföras från flera olika djur, framförallt gnagare och andra husdjur. Överföring av smittan kan antingen ske vid direktkontakt med en sjuk eller en smittbärande individ el- ler indirekt med hår och hudpartiklar som innehåller svampsporer. Sådana svampsporer kan förbli livskraftiga i mil- jön i flera år. (l) Behandling och profylax . På både människor och djur kan man behandla både lokalt på huden och/eller allmänt med svampdödande medel som intas oralt. På mindre, lokala infektioner bör- jar man oftast att behandla med salvor medans mer utbredda och kroniska in- fektioner även behandlas med allmän- medicin. På långhåriga djur kan be- handlingen underlättas om pälsen klipps men man får då vara försiktig så att man inte på något sätt skadar huden eftersom detta kan förvärra infektionen. (10) Behandlingen är ofta långdragen och besvärlig och det är väldigt viktigt med god hygien samt att man under behand- lingstiden även sanerar djurets närmiljö. Man får inte heller glömma att be- handla eventuella smittbärare i den in- fekterades närhet. (13) För ringorm hos hund och katt finns det vaccin men det ger inte en fullgod effekt. (16) LEPTOSPIROS Smittämne . Leptospiros orsakas av en grupp bakterier som kallas Leptospira- bakterier. Det finns ungefär 200 olika serovarer. (13) Utbredning . Leptospiros förekommer i nästan hela världen men är vanligast i tropiskt och subtropiskt klimat. (13) Smittkälla och överföringsväg . Lep- tospiros kan ge upphov till sjukdom hos praktiskt taget alla varmblodiga djur och är en av de vanligaste bakteriella zoono- serna. (9) Teoretiskt sett kan vilken djurart som helst infekteras av vilken som helst av serovarerna. Oftast är det dock så att de olika serovarerna är vanliga i olika länder och har olika djur som huvudvärd. (10) De vanligaste serovarerna som smittar människa är L. canicola som har hund som huvudvärd. L. hardjo nötboskap och L. icterohaemorrhagiae råttor. (3) Vissa huvudvärdar visar inga symtom, till exempel råttor där bakterierna kan finnas i njurarna och utsöndras med urinen i flera månader eller till och med år. Djur som hund, nöt och svin kan antingen vara symtomlösa smittbärare eller visa symtom. De sprider då bakte- rier i urinen under sjukdomsperioden. (13,8) Bakterier som spridits med uri- nen till miljön trivs i stillastående vat- ten och fuktig jord. Om förhållandena år gynnsamma kan de överleva där i flera månader. Smittan sprids sedan genom den kon- taminerade miljön eller med hjälp av organ och vävnadsdelar från infekterade djur. Bakterierna kommer in i kroppen via ögon-, mun och nässlemhinnor eller genom skador i huden. (9) Behandling och profylax . Sjukdomen behandlas med antibiotika och det är