RAID 1-2023

2023–NR1 RAID– 15 2. FAKTA 2.1.1. MARSVINET VID KLINISK UNDERSÖKNING Marsvin är sällan aggressiva och tende- rar inte att bitas vid hantering; däremot stressas de mycket lätt när de separeras från sina burkamrater och hemmiljö (BSAVA p 282). För att lugna marsvi- net inför undersökning kan belysning- en i undersökningsrummet dimmas och ljudnivån reduceras. Det är bra om marsvinet anländer i en liten låda eller bur med mindre utrymme att fly. För att minska stress hos marsvinet är det viktigt att börja bekanta sig med det på avstånd (Bament, 2012:2). I under- sökningsrummet bör finnas specifik ut- rustning anpassad för exotiska smådjur (Lennox, 2015). Exempel är ljusa handdukar i olika storlekar, en gramvåg, behållare eller dyl. att väga djuren i, små otoskoptrattar, stetoskop i mindre storlekar samt små klotänger. All utrustning bör finnas på plats och redo i undersökningsrummet då detta underlättar för en snabb och effektiv undersökning vilket i sin tur minskar patientens stressnivå. Vid han- tering av små däggdjur bör frågan ställas till djurägaren om hur djuret hanteras och hålls hemma (Tynes, 2013). Några faktorer bör övervägas innan marsvinet hanteras (Bament, 2012:2). Reflektera kring hur viktigt det är att ta i marsvinet i stunden och huruvida det kan förvär- ra djurets fysiologiska tillstånd. Vidare bör risken för eventuell negativ and- ningspåverkan övervägas samt behov av att transportera marsvinet eller om det går att låta det vara kvar i samma rum. Att transportera marsvinet mellan olika rum genom att bära det i famnen ska undvikas; istället kan små transportbu- rar användas. 2.1.2 HÅLLTEKNIK OCH HANTE- RING Djurvårdare kan hjälpa till vid klinisk undersökning genom att hålla i djuret (Jordbruksverket, 2021). Vid fasthåll- ning av ett marsvin kan ena handen pla- ceras bakom frambenen, uppifrån och hålla om bröstkorgen, medan den andra handen stöttar upp vikten under bakbe- nen (BSAVA p 282). Denna hållteknik är lämplig vid ex- empelvis temperaturmätning (Bament, 2012:2). Marsvin har en stor grovtarm och lång ryggrad som måste stöttas upp för att minska risken för skador vid han- tering. De främsta instinkterna hos små dägg- djur, som upplever sig vara hotade, är att gripas av panik eller sprattla (Tynes, 2013). För att motverka detta bör det eftersträvas att skapa en trygg miljö för djuret. En ren handduk eller halkfri matta på bordet kan få djuret att känna sig tryg- gare. Personal som hanterat hundar el- ler katter innan bör tvätta sina händer noggrant samt bära skyddsförkläde när de hanterar små däggdjur. På så sätt ex- poneras inte bytesdjuren för starka rov- djursdofter. Marsvinet upplever inte lika mycket stress när det får stå med alla fyra tassar i marken; för en alternativ fasthållning kan man därför placera djuret längs ena armen medan dess huvud försiktigt hålls fast bakom armbågen och andra handen om ryggen (Bament, 2012:2). Det är viktigt att aldrig lämna marsvinet på bordet då de kan försöka hoppa ner och skada ryggraden. Ett lugnt djur kan med fördel stå på bordet med händer som en skyddande inhägnad runt sig (Tynes, 2013). Ett marsvin som är ovant vid hantering eller stressat kan lindas in en handduk. 2.2.1 BLODPROVSTAGNING Blodprovstagning får utföras av djurvår- dare på alla tre nivåer (Jordbruksverket, 2021). Marsvin har en tjock hud och är mycket stickkänsliga (Föreläsning San- nerland & Larsson 2022.04.26). Med detta i åtanke bör personen som utför blodprovstagningen ta hjälp av en kol- lega för att hålla i marsvinet. Venerna är små, perifera och kollapsar lätt även vid minimalt aspirationstryck (Häggmark & Palm, 2019). Marsvin har därtill en låg cirkulerande blodvolym (67-92 ml/ kg kroppsvikt), följaktligen blir blod- provstagning generellt utmanande en- ligt Häggmark & Palm. Med anledning av den låga blodvolymen ska mängden blod som utvinns vara så liten som möjligt och bestämmas med hänsyn till marsvinets allmäntillstånd. Mängden blod som tas bör inte överstiga 1% av kroppsvikten (Bament, 2015). Enligt studier kan stress hos marsvin resultera i ökade glukos- och kortisolnivåer som i sin tur påverkar blodprovsresultatet. De mest lättåtkomliga kärlen är la- terala Vena Saphena och laterala Vena Cephalica (Häggmark & Palm, 2019). Bament anger jugularvenen, craniala Vena Cava, Vena Cephalica eller Vena Saphena som lämpligast för provtagning (2012:1). Jugularvenen är användbar om en större mängd blod ska utvinnas; den är dock svår att lokalisera då stora områden av fettvävnad på halsen täck- er jugularfåran (Häggmark & Palm, 2019). Provtagning ur jugularvenen medför sannolikt mer stress för marsvi- net än provtagning ur laterala Vena Sap- hena/laterala Vena Cephalica. Maddan- na & Lennox avråder från användning av craniala Vena Cava på vakna marsvin då momentet att bli fasthållen liggandes på rygg är extremt stressande för djuret (2012). Författarna anser även att Vena Cephalica är mycket liten och därför försvårar provtagning. Laterala Vena Sa- phena är fördelaktig att använda sig då kärlet går relativt lätt att punktera samt att blödningen lätt stoppas efter att pro- vet tagits (Häggmark & Palm, 2019). Vidare är fasthållning vid provtagning av Vena Saphena lättare och verkar upp- levas mindre stressfyllt av djuret (Mad- danna & Lennox, 2012). För placering av permanentkanyl är Vena Cephalica (Bament, 2015) eller Vena Saphena (BSAVA p 738), lämpligast att använda. Ibland kräver situationen att blod ut- vinns från flera kärl för att erhålla till- räcklig mängd (Häggmark & Palm, 2019). Ett alternativt provtagningsstäl- le är enligt Bament (2012) och Hägg- mark & Palm den femorala venen. Även de laterala öronvenerna kan användas (Häggmark & Palm 2019). 2.2.2 LÄMPLIG UTRUSTNING Utrustning för blodprovstagning måste passa marsvinets lilla kroppshydda och därför är rör och sprutor som används inom pediatriken i humanvården lämp- liga (Häggmark & Palm, 2019). Blodprovsrör i standardstorlek har för stor mängd antikoagulantia i förhållan- de till mängden blod som utvinns från kaniner eller gnagare, vilket medför en utspädning av blodet (Elgström & Gullberg, 2009). Då blodet ofta rin- ner långsamt finns risk att koagulation