RAID 1-2023

16 –RAID NR1–2023 sker i kanylens plastkona (Föreläsning Sannerland & Larsson 2022.04.26). Risken för detta kan minskas genom att klippa av botten på konan. Genom att minska marsvinets smärtupplevelse vid blodprovstagning kan även stressnivån reduceras (Häggmark & Palm, 2019). Sannolikt krävs sedering eller anestesi för att erhålla blodprov utan att orsaka djuret onödig stress (Bament, 2012:1). För att underlätta för marsvinet kan lo- kalbedövande krämer som EMLA eller 2,5% Lidokain appliceras på stickstället 30 minuter innan provtagning (Hägg- mark & Palm, 2019). Lokalbedövning kan även optimera chanserna att blod- provet lyckas (Bament, 2015). Enligt Jordbruksverkets föreskrifter får veteri- närer endast tillhandahålla läkemedel för lokal bedövning till djurvårdare på nivå 3 när det gäller smådjur. Detta gäller även när läkemedlet ad- ministreras på annat sätt än via injek- tion (Jordbruksverket, SJVFS 2019:25, §11). 2.2.3 LÄKEMEDELS- ADMINISTRERING Djurvårdare som arbetar på nivå 2 och 3 har möjlighet att ge intramuskulära, subkutana och intravenösa injektio- ner med läkemedel (Jordbruksverket, 2021). Emellertid saknar nivå 2 befo- genhet att administrera läkemedel för allmän bedövning till hund, katt och övriga sällskapsdjur. Djurvårdare på nivå 3 får administrera läkemedel för allmän bedövning. De ad- ministrationssätt som vanligen används vid behandling av marsvin är oralt, sub- kutant och intraperitonealt (Häggmark & Palm, 2019). På grund av djurets be- gränsade muskelmassa och lilla kropps- storlek administreras läkemedel sällan intramuskulärt eller intravenöst. 2.2.4 INTRAMUSKULÄRA OCH INTRAVENÖSA INJEKTIONER När situationen kräver intramuskulär injektion ska mängden läkemedel ej överskrida 0,3 ml och injektionen ges i quadriceps eller gluteusmuskulaturen (Häggmark & Palm, 2019). Dessa in- jektioner upplevs ofta som smärtsamma av marsvinet och kräver därför en assis- tent som håller. Det är lämpligt att använda en tunna- re nål, helst mindre än 21 gauge, för att undvika muskelskada. Anläggning av permanentkanyl inför intravenösa givor är ett allmänt svårt moment då marsvin har mycket ömtå- liga och ytligt liggande blodkärl. Dess- utom är benen korta och kärlen lateralt placerade (Föreläsning Sannerland & Larsson 2022.04.26). Häggmark & Palm (2019) hänvisar till att marsvinet nästan alltid måste sederas inför denna åtgärd, vilket enligt Jordbruksverkets fö- reskrifter kräver att djurvårdaren arbetar på nivå 3 alternativt legitimerad djur- hälsopersonal (Jordbruksverket, 2021). 2.2.5 ORAL MEDICINERING Vid oral medicinering kan ett lugnt marsvin stå på undersökningsbordet på halkfritt underlag; alternativt lindas in i en handduk om det rör sig mycket (Häggmark & Palm, 2019). Läkemedel i flytande form föredras framför tablett- form då det är svårare att ge tabletter till små däggdjur (Elgström & Gullberg, 2009). För flytande läkemedel rekom- menderas en insulinspruta med bort- tagen nål då dosen kan uppmätas exakt (Häggmark & Palm, 2019). Sprutan placeras därefter i mungipan och med- icinen administreras i mellanrummet mellan insiciverna och molarerna, dias- tema. Att erbjuda marsvinet en hand- duk att gömma sig i ökar chansen att djuret frivilligt tar medicinen (Bament, 2015). 2.2.6 SUBKUTAN INJEKTION Lämpliga injektionsställen för subku- tan administrering är nacken eller hu- den som täcker thorax (Häggmark & Palm 2019). Används huden som täcker thorax ska endast 10 ml läkemedel per injektionsställe administreras, därefter ska kanylen riktas om. Kanylen bör vara grov då marsvin har tjock hud (2019). I nacken har marsvinet en fettansam- ling (Bament, 2012:1). Stora givor som injiceras i denna kommer således upp- levas mycket smärtsamt för marsvinet. Vid subkutan infusion på marsvin ska mängden vätska inte överskrida 20 ml per tillfälle (Föreläsning Sannerland & Larsson 2022.04.26). 3. REFLEKTION Enligt författarna till BSAVA stressas marsvin av att separeras från sina bur- kamrater. Av denna anledning anser jag att djurägaren bör informeras i för- väg om att ta med en artfrände i trans- portburen. Detta kan eventuellt ha en lugnande effekt. I litteratursökningen framkommer att ljud- samt ljudstimuli bör reduceras vid undersökning, vilket jag menar är en relativt utmanande upp- gift på ett större djursjukhus med högt patientflöde, hundar som skäller etc. V. Tynes skriver att en ren handduk på bor- det får marsvinet att känna sig tryggare. W. Bament menar att en handduk som gömställe ökar chansen att marsvin tar medicin peroralt. Jag resonerar att chan- sen ökar med anledning av att marsvinet får följa sin instinkt och utföra ett na- turligt beteende - att gömma sig, vilket i sin tur har en stressreducerande effekt. Även påverkan av ljus och ljud minskas. Således är jag enig med V. Tynes om att djuret bör placeras i en handduk på bor- det vid undersökning för minskad stress. För att ytterligare minska påverkan av stimuli kan man placera marsvinsbesök i rum som ligger lite avsides, alternativt att sätta en skylt på dörren med uppma- ning om att hålla nere ljudnivån utanför. Likaså att minimera antalet personer i rummet. Som Tynes skriver bör man fråga djurägaren om hur marsvinet van- ligen hanteras hemma innan man själv börjar hantera det. Det är viktigt att hålla på rätt sätt då marsvin, som W. Bament påpekar, riskerar att skadas vid hantering. Alternativt kan djurägaren själv hålla marsvinet medan veterinä- ren undersöker; förutsatt att man ser att denne håller ordentligt. Detta orsakar troligen mindre stress än vad det gör om ännu en person ska ta i marsvinet. Märker man att djurägaren inte är tillräckligt försiktig bör man som djur- vårdare givetvis ta över och lita på sin generella djurvana, även om man inte hanterat många marsvin tidigare. Trans- portburen är marsvinets trygghet vid veterinärbesöket. Djurvårdaren bör låta djuret få vara ifred så länge som möjligt för att att undvika onödig stress. Han- tering bör enbart ske när behov finns. Jag anser det olämpligt att låta djuret vara kvar på bordet eller hålla i det när veterinären inte undersöker. W. Bament nämner behovet transport som en fak- tor att reflektera kring innan marsvi- net hanteras. Jag menar att det innebär stress för marsvinet att bli transporterat och tycker att personal och utrustning