14 – RAID NR 3/4 – 2023 djuret är smärtfritt och kan utföra basala livsbehov. Det syftar till att djuret måste kunna förflytta sig, äta, urinera och defektera på lämplig plats och för detta krävs styrka och energi för att upprätthålla rörelse och cirkulation samt balans (McKenzie & Chen 2022). Dessa funktioner försämras ofta med ökad ålder och det hävdas i en review av McKenzie & Chen (2022) att det även är svårare för äldre hundar att komma tillbaka till en god fysisk funktion efter tidigare nedsättning eller skada. McKenzie & Chen (2022) menar att fysisk aktivitet och träning inte bara är bra för bibehållande av kroppslig funktion utan hävdar att det även har positiv effekt på hundarnas kognitiva förmåga. GENOMFÖRANDE Arbetet utgjordes delvis av en litteraturstudie men även av en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie där omvårdnadsåtgärder för geriatriska hundar med nedsättningar i rörelseapparaten, kognition och perception undersöktes. Studien riktade sig till legitimerade djursjukskötare, som arbetar kliniskt på djursjukhus eller smådjursklinik i Sverige. Intervjun bestod av 15 kvalitativa frågor med följdfrågor där det ansågs nödvändigt att komplettera svaret eller för att få en djupare förståelse. Frågorna berörde omvårdnad av geriatriska hundar på kliniker i Sverige och vilka råd djurhälsopersonalen ger till ägare med hundar inom denna patientgrupp. 3 respondenter från 3 olika arbetsplatser valde att medverka i intervjun. RESULTAT/DISKUSSION Geriatriska patienter förekommer dagligen på de tre olika klinikerna och samtliga respondenter anser att dessa patienter har särskilda behov. Däremot har inga av klinikerna där de arbetar standardiserade frågeformulär eller rutiner vid bemötande eller behandling av åldrande patienter, vilket har föreslagits av Fast et al. (2013) och Kerrigan (2013). Anpassningar vidtas på klinikerna, men dessa utförs som regel i mån av tid och på personalens eget initiativ. Förmedling av information till djurägare angående åldrande hos hundar tillämpas inte rutinmässigt på någon av klinikerna. Att standardisera de omvårdnadsåtgärder som redan idag förekommer i mån av tid skulle vara en lämplig åtgärd som har potential att markant förbättra vården för geriatriska patienter. Då det i dagsläget är personalen som tar initiativ till dessa åtgärder bygger utförandet av omvårdnadsåtgärderna på personalens egen kunskap och förmåga att hantera dessa patienter. Genom att istället införa rutiner på klinikerna för detta skapas en möjlighet för all personal att tillgodose de åldrande djurens förändrade behov, oavsett erfarenhet och individuell kunskap. Detta skulle förhoppningsvis också kunna skapa en bättre förståelse för den extra tidsåtgång omvårdnaden kan kräva. Respondenterna var eniga i att de äldre hundar som kommer in till klinikerna flera gånger uppvisar fler än ett sjukdomstillstånd eller nedsättningar som ofta framkommer som bifynd till den ursprungliga anledningen bakom veterinärbesöket. Symtom som uppkommer vid åldrande beskrivs av samtliga respondenter som bland annat nedsättning i syn och hörsel, beteendeförändringar, stelhet och hälta, dålig tandstatus och munhälsa, neoplasier, minskad aktivitetsnivå och minskad muskelmassa. En av respondenterna anser att veterinären sköter den huvudsakliga kommunikationen med djurägarna. Med detta i åtanke bör det uppmärksammas att brister i kommunikationen mellan djursjukskötare och veterinär riskerar leda till att information om åldrande inte framförs till djurägaren om det förväntas att det endast är veterinären som bär ansvaret för detta. Då medvetenheten kring omvårdnadsåtgärder i hemmet varit stor hos respondenterna kan det därför antas att de lämpligen kan rekommenderas av djursjukskötare trots att veterinären står som huvudsaklig vårdgivare vid besöket. Men trots kunskap och vilja hos respondenterna att förbättra vården för geriatriska patienter vidtas inte flera av de åtgärder som beskrivs i befintlig litteratur. Respondenterna menar att en anledning till detta kan vara tidspress då äldre patienter ofta tar längre tid att vårda och kräver mer frekvent tillsyn. Exempelvis har de geriatriska hundarna inte samma förmåga att röra sig snabbt, kräver ett lugnare bemötande och kan vara ordinerade flera mediciner sedan tidigare. Bristande åtgärder kan även tänkas bero på att just omvårdnadsåtgärder som riktar sig till denna patientgrupp är ett forskningsämne som utvecklas mycket och snabbt. Flera artiklar som används i detta arbete är nya och har publicerats så sent som 2022 och det kan vara en anledning till att omvårdnadsåtgärderna som föreslås inte har hunnit implementeras i praktiken. Enligt respondenterna i denna studie kan det ses en ökad efterfrågan på mer avancerad veterinärvård anpassad till äldre hundar. Detta skapar ett behov av utökad kunskap om hur omvårdnaden av dessa patienter ska utföras för att optimera vistelsen på kliniken. Eftersom de äldre patienterna har annorlunda
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=