4 – RAID NR 3/4 – 2023 TEMA: PERSONAL Ett par timmar senare har skrattet och applåderna ebbat ut. Det blev absolut det avbrott från de stundvis ganska monotona föreläsningarna som vi så gärna önskade. Det gav mig ett gott skratt. Det gav mig också lite ont i magen över hur hemskt det faktiskt verkade vara att stå där som ansvarig veterinär när känslorna svämmar över hos djurägaren. Men vad det inte gav mig var några verktyg för hur jag skulle hantera dessa situationer. Mycket har jag glömt från studietiden, men denna eftermiddag har etsat sig fast i minnet. Det var nog här som det där fröet av oro som tidigare bara flyktigt besökt mig faktiskt stannade kvar och slog rot. Det rotade fröet till trots så gav jag mig ut på min första TF-sommar som veterinär redan efter årskurs fyra. Och faktum är att de där hemska djurägarna som jag fasat inför faktiskt lyste med sin frånvaro den där första sommaren. Visst fanns det en och annan som ifrågasatte mina råd och rekommendationer, men så här i efterhand kanske det inte var så konstigt. Jag utstrålade förmodligen precis så mycket osäkerhet och obeslutsamhet som man kan förvänta sig av en ung veterinärstudent, som plötsligt inte hade en stabil lärare i form av en klinikveterinär bakom ryggen. Jag minns dock inga konflikter och jag minns inte heller att jag oroade mig särskilt mycket för att det skulle gå illa på riktigt, att ett djur skulle komma till skada eller att jag skulle bli anmäld. Det här är över 20 år sedan. Idag har samhällsklimatet hårdnat. Förväntningarna från våra djurägare är högt ställda, ibland fullkomligt orimliga i våra ögon. Att ha tillgång till hela världen endast ett knapptryck bort på en smartphone är förstås fantastiskt, samtidigt som det också ställer till det. Risken att hamna i dispyter och trista dialoger har mångdubblats när vem som helst tämligen enkelt med en sökmotors hjälp kan bli expert. Åtminstone i sina egna ögon. I våra ögon blir detta i värsta fall detsamma som en krigsförklaring. För hur ofta KOMMUNIKATION – NYCKELN TILL EN GOD ARBETSMILJÖ De lokala teaterentusiasterna har intagit aulans scen. Förväntansfulla studenter småpratar och fnittrar lite åt deras utstyrsel och de illa tilltygade gosedjur de bär under armarna. Dagen är kommen. Det är nu vi ska få ett smakprov på hur det är att möta djurägare när vi snart ska ta steget ut i verkligheten och pröva våra vingar. Det är ovanligt välfyllt i aulan. Även de kursare som är kända för att kanske inte prioritera de icke-obligatoriska momenten allra högst, är på plats. Förutom att detta är ett välkommet avbrott i den annars långa raden av föreläsningar inom, i studentens ögon, mer eller mindre relevanta ämnesområden, så är det ju nu vi ska få lära oss hur vi tar oss an de där djurägarna som vi hört våra kliniska lärare viska om. De där som får en annars vacker dag att bli gråmulen eller till och med nattsvart. De som kan få den allra mest erfarna veterinären att tvivla på sin förmåga. Och detta vill vi inte missa. Utbildning i Stockholm.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=