2024 – NR 1 RAID – 13 la steriliteten (Ericson E et al. 2018). Det är därför viktigt att en klinik eller djursjukhus undersöker vad som krävs för att deras valda operationstextiler ska bli slutgiltigt sterila. En viktig faktor vid autoklavering är att ångan måste nå alla lager av materialet, vilket kan påverkas av förpackningens genomsläpplighet och placeringen av rocken i autoklaven (Ericson et al. 2018). Med detta i åtanken kan det antas att en flergångsoperationsrock bestående av fler lager material eventuellt är svårare att få steril än de bestående av färre lager material. Valet av material till operationsrockar blir baserat på dessa aspekter problematiserat då det innebär att personalen behöver göra en avvägning av vad som är viktigast, vårdhygienen eller miljön. Detta kandidatarbete använde sig av flera studier från humansidan där bakterier applicerats på operationstextiler för att undersöka textilernas potential för mikrobiell tillväxt. Då detta kandidatarbete behandlar ämnet djurvård bör mikroorganismerna som använts i studierna även vara relevanta vid vården av djur. I de studier som inkluderats har bakterierna Geobacillus stearothermophilus, Bacillus atrophaeus, Escherichia coli och Staphylococcus aureus använts. G. stearothermophilus och B. atrophaeus är svåravdödade bakterier genom sterilisering och blir på så sätt en indikation på om även andra mikroorganismer avdödats (Mikhail & Young 2014). Dessa bakterier blir därför relevanta att använda vid studier för att undersöka en flergångsoperationstextils möjlighet att uppnå fullgod sterilisering. E. coli tillhör normalfloran i tarmsystemet hos djur och människor och kan orsaka sjukdom hos båda (Folkhälsomyndigheten 2015). S. aureus kan orsaka sårinfektioner och svårläkta sår postoperativt hos både hund, katt och häst och utvecklas till meticillinresistent S. aureus (MRSA) (Statens Veterinärmedicinska Anstalt 2022). Resultatet i studien av Rogina-Car et al. (2017) skiljer sig mycket från de andra experimentella studierna av Leonas (1998), Leonas och Jenkins (1997), Aslan et al. (2013) och Khomarloo et al. (2019) med avseende på materialens densitet efter tvätt och autoklavering. Studien av Rogina-Car et al. (2017) är den enda studien som sett en ökning i densitet i samtliga undersökta material efter tvätt och autoklavering, något som helt motsäger resterande experimentella studiers resultat. I de andra experimentella studierna sågs en minskning i materialens densitet efter tvätt, vilket ledde till en ökad genomsläpplighet för mikroorganismer. Att densiteten i materialen ökat i studien av Rogina-Car et al. (2017) bör därmed tolkas med viss försiktighet. En eventuell förklaring till det avvikande resultatet jämfört med de andra studierna kan hittas i om olika tvättmaskiner eller olika typer av rockar testats och om dessa aspekter påverkat resultatet. En annan aspekt att ta i beaktan vid jämförelse av de experimentella studierna är att vissa exempelvis undersökt permeabiliteten vid blött tillstånd, medan andra undersökt permeabilitet efter tvätt och sterilisering. Studierna har även använt olika bakterier, vilket försvårar jämförelsen av studierna, då det inte går att dra slutsatsen att alla bakterier ter sig likadant på alla material och i alla tillstånd. Därför behövs det fler studier som undersöker samma typ av bakterie på rockar i olika material i blött tillstånd, samt efter tvätt och autoklavering. Angående flergångsoperationsrockars möjlighet att upprätthålla den aseptiska förmågan efter tvätt går meningarna isär. Flera studier menar att de operationsrockar som har fortsatt god barriär mot mikroorganismer efter flera tvättcykler är de som består av tjockast material och flest antal lager (Leonas 1998; Rogina-Car et al. 2017; Khomarloo et al. 2019). Både äldre och nyare studier menar dock att en flergångsoperationsrock bör genomgå max 50 – 70 tvättar då fler cykler kan ge försämrad mikrobiell barriär (Leonas 1998; Khomarloo et al. 2019; Rogina-Car et al. 2017; Vozzola et al. 2020). Vissa studier menar även att 75 tvättcykler är acceptabelt (Overcash 2012). För att säkerhetsställa operationsrockens aseptiska förmåga är det därmed av största vikt att ansvarig personal vet exakt hur många tvättcykler som de inköpta operationsrockarna tillåter. Baserat på studierna går det 50 – 75 engångsoperationsrockar på varje inköpt flergångsrock. Varför det råder skilda meningar kring antalet tvättcykler, kan antas bero på materialet, tvättmaskin och tillverkare. Sett ur ett miljöperspektiv är antalet användningar av flergångsoperationsrocken avgörande. En klinik eller ett djursjukhus kan bespara sig ett inköp av 3 000 engångsrockar om företaget införskaffar 50 flergångsoperationsrockar och förutsatt att dessa kan genomgå 60 tvättcykler vardera. Detta leder till en avsevärd minskning av avfall, vilket i sin tur är gynnsamt ur ett miljöperspektiv. Om flergångsoperationsrocken används ett färre antal gånger än dess maximala kapacitet, kommer det sannolikt innebära att den blir sämre ur ett miljöperspektiv. Förklaringen till det finns i rockens produktion som har en stor inverkan på miljön, men för att kunna bedöma hur stor miljöpåverkan för tidig kassering skulle innebära behövs ytterligare studier. Det fanns endast två studier att tillgå angående operationslakan när detta kandidatarbete skrevs. Studierna av Bellchambers et al. (1999) och Showalter et al. (2014) var båda jämförande studier utförda i en klinisk miljö. Detta innebär att patienterna som behandlats hade olika bakgrunder och eventuellt olika
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=