2024 – NR 3/4 RAID – 1 #3/4 2024 RAID STIPENDIEVINNARE FRÅN MALMÖ TILL SAVANNEN HELSINGBORGS DJURSJUKHUS LADDAD FÖR INJEKTION MEDLEMSINFO 2025
4 INNEHÅLL NR 3-4/2024 RAID Stipendievinnare 2024 Från Malmö till savannen Djursjukhuset Helsingborg Laddad för injektion Medlemsinfo 4 8 12 16 18 8 Nu är julen förbi och även nyår så ni har vi gått in i 2025, i skrivande stund är det ymnigt snöfall och kraftig blåst men på något sätt är det ändå ganska trevligt. Att sitta här med datorn och skriva med en filt runt om sig och lite tända ljus. Men jag hoppas att ni alla har haft en fin tid med återhämtning efter det gångna året och att ni fått njuta med nära och kära oavsett om de är familj eller inte under högtiderna. Jul och nyårsfirande kan bli en intensiv tillställning både för er som jobbar på klinikerna och för ni som ska ha stora firande hemma. Därför är det viktigt att ta sig tiden till återhämtningen exempelvis kryp upp med en bra bok i soffan det är helt okej att spendera dagen där. Eller ta en längre promenad ute i skog och mark och lämna alla måsten hemma. Många av oss behöver den återhämtningen efter hösten och den mörka tiden innan vi åter börjar gå mot vår igen och ett nytt arbetsår. Hösten och vintern har inneburit många tuffa beslut för oss i styrelsen, beslut som inte varit enkla att fatta och som krävt åtskilliga möten och diskussioner för att hitta lösningar men tillslut så landar vi ändå att vi måste göra såhär… vi får ställa in kongressen 2025. Mer information om varför kan du läsa om på medlemssidorna i denna tidning eller i medlemsutskicket som skickats ut till alla medlemmar på mejl. Vi kommer istället bjuda in till ett fysiskt årsmöte den 8 mars, mer information kommer närmare. Jag vill passa på att önska God fortsättning på det nya året till er alla! Ida Grönvall-Nilsson, Ordförande RAID ORDFÖRANDE HAR ORDET 16 Utgiven av Riksföreningen Anställda inom Djursjukvården Tidningen ingår i medlemsavgiften och utkommer 4 gånger per år. Lösnummerpris 50:- inkl moms. Redaktör Ida Grönvall Nilsson redaktion@raid.se Ansvarig utgivare Ida Grönvall Nilsson redaktion@raid.se Annonsering annons@raid.se, annonsguide och priser på hemsidan www.raid.se Hemsidans innehåll hemsida@raid.se Medlemsregistret medlem@raid.se Form och layout, tidning och hemsida Magnus Backe, Distance info@distance.se Tryck av tidning Veinge Tryckeri Omslagsbild: © Pavel Rodimov | Dreamstime.com Artiklar och övrigt material får endast återges med redaktionens tillstånd och efter överenskommelse med författaren. Redaktionen ansvarar ej för eventuella felaktigheter i artiklar eller i övrigt insänt material. Eventuella åsikter som förs fram är skribenternas egna. 12 NR 1/2024 Rapport från kongress 2024 Nya styrlesen – vilka är vi? Exjobb hygien och miljö Blodprovstagning Raid stipendie 2 4 8 10 12 17 18 Xxx Varma hälsningar från... Ida Grönvall-Nilsson, Ordförande RAID ORDFÖRANDE HAR ORDET 10 2 – RAID NR 3/4 – 2023 Utgiven av Riksföreningen Anställda inom Djursjukvården Tidningen ingår i medlemsavgiften och utkommer 4 gånger per år. Lösnummerpris 50:- inkl moms. Redaktör Ida Grönvall Nilsson redaktion@raid.se Ansvarig utgivare Ida Grönvall Nilsson redaktion@raid.se Annonsering annons@raid.se, annonsguide och priser på hemsidan www.raid.se Hemsidans innehåll hemsida@raid.se Medlemsregistret medlem@raid.se Form och layout, tidning och hemsida Magnus Backe, Distance info@distance.se Tryck av tidning Veinge Tryckeri Omslagsbild: © Creative Commons Zero (CC0) Artiklar och övrigt material får endast återges med redaktionens tillstånd och efter överenskommelse med författaren. Redaktionen ansvarar ej för eventuella felaktigheter i artiklar eller i övrigt insänt material. Eventuella åsikter som förs fram är skribenternas egna. Som medlem får du: • Medlemstidningen fyra gånger per år. • Rabatt på kurser och vidare utbildningar som föreningen arrangerar. • Möjlighet att påverka hur din yrkessituation ser ut idag och i framtiden. • Ett brett kontaktnät inom djursjukvården i Sverige och internationellt. • Medlemsförmåner. Ansök idag på www.raid.se. Varför bli medlem i RAID? 9 NR 3/4 – 2024 18
2024 – NR 3/4 RAID – 3 SÖK STIPENDIUM! Djurskyddet Djurvännerna Stockholms Stipendium på 50 000 kr utdelas till person eller personer, som genom forskning eller genom annan insats främjar djurs välfärd. Stipendiet sökes senast 31 januari 2025 med kortfattad motivering till: Djurskyddet Djurvännerna Stockholm c/o Sara Carlsson Artemisgatan 73 115 42 Stockholm E-post: stipendieansokan_djurvannerna@outlook.com www.djurvannernastockholm.se DJURVÄNNERNA STOCKHOLM Unraveling Cystine Stones: Advanced Insights into Canine Urolithiasis February 27 at 7 pm Join us for an enlightening webinar featuring Dr. Jody Lulich, the esteemed veterinary director of the Minnesota Urolith Center. This session will delve into the complexities of canine urolithiasis, with a particular focus on cystine uroliths. Attendees will gain valuable insights into the diagnosis, treatment, and prevention of cystine stones in dogs, guided by Dr. Lulich's extensive expertise and research in the field. Don't miss this opportunity to enhance your understanding and management of this challenging condition. Lecturer: Dr. Jody Lulich Dr. Jody Lulich is the director of the Minnesota Urolith Center. He holds the endowed Hills/Osborne Professorship at the University of Minnesota. He specializes in nephrology and urology and has earned an international reputation as a clinical investigator and educator in this field and has published more than four hundred publications in scientific journals and books. He was awarded the Norden-Pfizer-Zoetis Distinguished Teacher Award in 2001 & 2013. In 2020 he received the Award for Outstanding Contributions to Graduate and Professional Education and inducted into the Academy for Excellence in Clinical Practice 2022. In 2023, he received the ACVIM Lifetime Achievement Award. A published memoir of his veterinary career path, In the Company of Grace; A veterinarian’s Memoir of Trauma and Healing was published in 2023. MN Urolith-App Here you can find advice on the treatment and prevention of urinary stones in cats and dogs. The most likely type of stone can be identified using the CALCulate function, which requires input of species, breed, sex, and age. If a lateral projection X-ray image has been taken, the CALCurad function can be used. By capturing a photo of the X-ray, this function can help determine the most likely type of stone. To register the webinar use following link for: DK: https://learn.hillsvet.com/da_DK/register-for-live-events/ FI: https://learn.hillsvet.com/fi_FI/register-for-live-events/ NO: https://learn.hillsvet.com/nb_NO/register-for-live-events/ SE: https://learn.hillsvet.com/sv_SE/register-for-live-events/ If you do not have a free account on Hill's Veterinary Academy, please create one by signing up. SPECIFIC DIGESTIVE SUPPORT www.specific-diets.se Lättsmälta ingredienser, ökat innehåll av mineraler, fettlösliga vitaminer och elektrolyter AuraGuard - naturliga polyfenoler Postbiotisk jäst, MOS och zeolit Betaglukaner och prebiotiska fibrer Baserade på fisk och med EPA / DHA omega-3 från fiskolja För akuta och kroniska magtarmproblem och med kraftfullt stöd till mikrobiomet och en intakt tarmbarriär genom feliway.se Lätt att ge Läcker Rogivande Ceva Animal Health AB – www.ceva.nu – feliway.se – kontakt@ceva.com ALPHACASOZEPINE Happy Snack by
4 – RAID NR 3/4 – 2024 RAID STIPENDIEVINNARE 2024 Utdrag ur examensarbetet: 3.3 INDIKATIONER OCH KONTRAINDIKATIONER FÖR PREOXYGENERING 3.3.1 INDIKATIONER Sjuka patienter drabbas snabbare av hypoxemi vid induktion av anestesi jämfört med friska patienter (Sirian & Wills 2009). Därför är det rutin inom humansjukvården att preoxygenera patienter som förväntas vara svårintuberade eller har reducerad funktionell residualkapacitet, däribland gravida, överviktiga, geriatriska, pediatriska, kardiovaskulärt nedsatta och respiratoriskt nedsatta (Sirian & Wills 2009). Oförväntade intuberingssvårigheter eller respiratorisk depression till följd av anestetiska läkemedel kan dock drabba alla patienter, därför rekommenderas preoxygenering till alla patienter som ska genomgå narkos (Frerk et al. 2015). DRÄKTIGA Under dräktigheten ökar syreförbrukningen hos honan för att kunna tillgodose de växande fostrens metaboliska behov (Aarnes & Bednarski 2014). I slutet av dräktigheten har honor i genomsnitt en 70 procentig ökning av tidalvolym, andningsfrekvens och minutventilation, samtidigt som fostren i buken ökar trycket på lungorna (Aarnes & Bednarski 2014). Den ökade syreförbrukningen i kombination med det ökade trycket på lungorna gör att honan får både en minskad syrereserv och funktionell residualkapacitet (Aarnes & Bednarski 2014). Sammantaget resulterar detta i att dräktiga honor är känsligare för perioder av apné och hypoxemi, varför preoxygenering rekommenderas (Aarnes & Bednarski 2014). GERIATRISKA Risken för komplikationer och dödlighet vid anestesi ökar med åldern (da Cunha 2014). Hundar klassas som geriatriska när de har en förväntad återstående livstid på 25 % (Creevy et al. 2019). Katter klassas som seniora till geriatriska från 10 års ålder (Quimby et al. 2021). När djuren blir äldre minskar deras totala lungkapacitet, vilket ökar risken för försämrat gasutbyte i lungorna och kan leda till hypoxemi (da Cunha 2014). Äldre djur kan även ha försvagad andningsmuskulatur, förlust av elastisk vävnad, lungfibros och minskad elasticitet i bröstväggen (da Cunha 2014). Detta leder till reducerad funktionell residualkapacitet och predisponerar äldre patienter för atelektaser vid anestesi (da Cunha 2014). Till följd av seniora och geriatriska patienters fysiologiska förändringar är preoxygenering rekommenderat innan induktion (da Cunha 2014). PEDIATRISKA Katter och hundar klassas som pediatriska från att de är 4 veckor till 6 månader gamla (Dugdale 2010). Det är viktigt att beakta att dessa patienters organ är under utveckling, vilket innebär att de har sämre förmåga att kompensera för fysiologiska förändringar i samband med anestesi (Thurston 2020). Pediatriska patienter har högre andningsfrekvens och syrebehov jämfört med vuxna, vilket leder till ett mer intensivt andningsarbete som lätt resulterar i andningströtthet (Dugdale 2010). De har även reducerad funktionell residualkapacitet, ökad risk för att utveckla atelektaser, samt ökad känslighet för höga koldioxidnivåer och låga syrenivåer (da Cunha 2014). Pediatriska patienters fysiologi medför att de har hög risk att drabbas av hypoxemi vid anestesi och därför beskrivs preoxygenering som en viktig preoperativ åtgärd (da Cunha 2014). RESPIRATIONSSJUKDOMAR Respirationssjukdomar kan delas upp i övre- och nedre luftvägssjukdomar, samt andningssvårigheter på grund av andra restriktiva sjukdomar (Johnson 2015). Övre luftvägssjukdomar påverkar inandningen och innefattar exempelvis trachealkollaps, larynxparalys samt neoplasi (Kushner 2002; Johnson 2015). Nedre luftvägssjukdomar påverkar framförallt utandningen och inkluderar bland annat astma, lunginflammation, lungödem samt lungblödning (Kushner 2002; PREOXYGENERING I PRAKTIKEN Praxis inom svensk smådjurssjukvård Av Filippa Engelin och Sara Ottosson Självständigt arbete i djuromvårdnad • 15 hp Sveriges lantbruksuniversitet, SLU Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap Djursjukskötarprogrammet Uppsala 2024
2024 – NR 3/4 RAID – 5 Johnson 2015). Restriktiva sjukdomar som skapar svårigheter för lungorna att expandera är exempelvis diafragmabråck och pleural effusion (Kushner 2002). Gemensamt för patienter med respirationssjukdomar är att de ofta drabbas av hypoventilation och ineffektivt gasutbyte vilket kan leda till hyperkapni, hypoxemi samt hypoxi (Johnson 2015). Det är därför viktigt, oavsett vilken respiratorisk sjukdom patienten har, att säkerställa adekvat syretillförsel och hålla koldioxidhalten på normal nivå (Brunson & Johnson 2014). Preoxygenering rekommenderas alltid till dessa patienter för att fördröja tiden till dess att hypoxemi uppstår vid induktion och det beskrivs som särskilt viktigt till patienter med övre luftvägssvårigheter då intuberingsförloppet kan bli utdraget (McDonell & Kerr 2015). Blir patienten däremot stressad av preoxygeneringen kan det bli kontraindicerat då stress ökar syreförbrukningen (McNally et al. 2009). Ett bra premedicineringsprotokoll och en lugn hantering inför samt under preoxygeneringen är därför av yttersta vikt (Brunson & Johnson 2014). BRAKYCEFALA RASER Det finns få dokumenterade rasspecifika riktlinjer för anestesi, med undantag för brakycefala hund- och kattraser (Bednarski et al. 2011). Dessa raser har en eller flera avvikelser i sina övre luftvägar som orsakar ökat luftmotstånd, vilket gör att de har svårare att andas och därför har högre andningsarbete jämfört med andra raser (Smith 2015). Detta resulterar i att de har ökad risk för att drabbas av luftvägsobstruktion och hypoxemi i sederat tillstånd, samt att de ofta är svårintuberade (Smith 2015). Dessa raser har även lägre arteriell syrekoncentration än normalt även i vaket tillstånd, vilket innebär att hypoxemi kan uppstå snabbare vid apné jämfört med andra raser (Downing & Gibson 2018). Till följd av brakycefala rasers fysiologi beskrivs således preoxygenering som en väsentlig åtgärd innan induktion (Downing & Gibson 2018). KARDIOVASKULÄRA SJUKDOMAR En av de viktigaste funktionerna hos det kardiovaskulära systemet är att leverera syre till kroppens celler och vävnader (Congdon 2014). Det finns många kardiovaskulära sjukdomar med olika påverkan på kroppens funktioner, men en gemensam effekt är att de reducerar det kardiovaskulära systemets förmåga att adekvat syresätta kroppens celler och vävnader (Congdon 2014). Hjärtat har mycket hög syreförbrukning, således kan korta stunder av hypoxemi vara livshotande för patienter med kardiovaskulära sjukdomar (Muir 2015). Den kardiovaskulära funktionen påverkas på ett eller flera sätt av de läkemedel som används vid premedicinering och induktion, vilket innebär att kardiovaskulärt nedsatta patienter har ökad risk för respiratorisk depression och hypoxemi i samband med anestesi (Congdon 2014). Preoxygenering beskrivs därför som viktigt till dessa patienter (Congdon 2014). Det är dock väsentligt att undvika stress vid preoxygenering då stress leder till takykardi, vilket generellt bör undvikas hos patienter med kardiovaskulära sjukdomar (Dugdale 2010). ÖVERVIKT OCH FETMA Ett vanligt problem hos sällskapsdjur är övervikt vilket definieras som >15 % viktökning jämfört med patientens idealvikt, medan fetma definieras som >30 % viktökning jämfört med patientens idealvikt (Snyder 2014). Övervikt och fetma leder till ett ökat intraabdominellt tryck, detta gör att trycket på bröstväggen ökar och patienten har då lättare att drabbas av respiratorisk depression (Snyder 2014). Patienter med övervikt eller fetma har även minskad tidalvolym och högre andningsarbete jämfört med normalviktiga, vilket gör att de har svårare att syresätta sig (Grimm 2002). Den ökade fettansamlingen innebär dessutom att patienten får reducerad funktionell residualkapacitet vilket ökar risken för hypoxemi och atelektaser (Snyder 2014). Övervikten kan också medföra ökad tjocklek av vävnader i svalg vilket predisponerar dessa patienter för övre luftvägsobstruktion i sederat tillstånd och kan försvåra intuberingen (Grimm 2002). Då övervikt och fetma har stor respiratorisk påverkan är det viktigt att preoxygenera dessa patienter (Sirian & Wills 2009). KATT Katters luftvägar är små och ömtåliga, vilket innebär att deras luftstrupe lätt kan ta skada vid intubering (Robertson et al. 2018). De har även ökad risk att drabbas av laryngospasm som resulterar i ett förlängt intuberingsförlopp och snabbt tilltagande respiratorisk depression, vilket i sin tur kan leda till hypoxemi och i värsta fall få dödlig utgång (Steagall & Benito 2015). Till följd av risken för respiratorisk depression orsakat av induktionsläkemedel och risken för larynogspasm bör preoxygenering vara praxis till alla katter (Robertson et al. 2018). Det är dock viktigt att beakta att vissa katter kan bli stressade av hantering om adekvat sederingsdjup inte uppnåtts och därmed eventuellt inte tolererar syrgasmask, då behöver administrationssättet anpassas utifrån individens toleransnivå (Robertson et al. 2018). Filippa Engelin, 24 år, bor i Göteborg. Arbetar som legitimerad djursjukskötare på Blå stjärnans djursjukhus i Göteborg. Har två katter som heter Ferdinand (är med på bilden) och Iris. Är mest intresserad av akut- och intensivvård, samt djurskydd.
6 – RAID NR 3/4 – 2024 ÖVRIGA TILLSTÅND Patienter med hypertyreos har ökad ämnesomsättning och således ökat syrebehov samt ökad känslighet för hypoxemi (Smith 2002). För att upprätthålla bra syresättning hos dessa patienter vid anestesi framställs preoxygenering som en väsentlig åtgärd (Smith 2002). Det är dock viktigt att undvika stress, vilket bör beaktas vid preoxygenering, då det kan utlösa tyreotoxisk kris vilket är ett livshotande tillstånd för patienter med hypertyreos (Smith 2002). Anemiska patienter har lägre halt erytrocyter och därmed lägre nivåer av hemoglobin (Shepard & Brainard 2014). Ett lågt hemoglobinvärde kan leda till att patienten får nedsatt syresättningsförmåga (Kerr 2014). Kroppen försöker kompensera för detta genom att öka hjärtminutvolymen, men det i kombination med nedsatt syresättning gör att patienten istället kan drabbas av hypoxi (Shepard & Brainard 2014). Det är därför rekommenderat att preoxygenera anemiska patienter för att minska risken för hypoxemi vid induktion av anestesi (Shepard & Brainard 2014). Större ansamling av vätska, vävnad eller gas i bukhålan resulterar i ett ökat intraabdominellt tryck (Conzemius et al. 1995). Detta kan bland annat ses hos patienter med magomvridning, akut ascites, diafragmabråck och akut blödning i bukhålan (Conzemius et al. 1995). Det ökade intraabdominella trycket resulterar i livshotande konsekvenser såsom kraftigt nedsatt funktion av bukorganen, samt det kardiovaskulära och respiratoriska systemet (Conzemius et al. 1995). Till följd av det ökade intraabdominella trycket får patienten minskad total lungkapacitet, vilket orsakar inandningssvårigheter och respiratorisk depression (Costa 2023). Kroppen försöker kompensera för den nedsatta syresättningen genom att öka andningsfrekvensen, men detta blir snabbt otillräckligt och då drabbas patienten av hyperkapni samt hypoxemi (Costa 2023). Således ska dessa patienter preoxygeneras innan induktion för att öka deras syrereserv och undvika hypoxemi (McCagherty & Woods 2022). 3.3.2 KONTRAINDIKATIONER McNally et al. (2009) redogör för att patienten behöver tolerera administrationssättet för att preoxygeneringen ska ge önskad fysiologisk effekt. Har patienten inte uppnått adekvat sederingsdjup när preoxygenering administreras finns det risk att patienten inte tolererar syrgasmasken och därmed blir stressad, vilket istället ökar syreförbrukningen (McNally et al. 2009). Downing och Gibson (2018) beskriver att utöver själva syrgasmasken så kan även andra faktorer i samband med preoxygenering orsaka stress, däribland fasthållning och känseln eller ljudet av det höga syrgasflödet. Stress leder till frisättning av katekolaminer som orsakar takykardi och takypné (Robertson et al. 2018). Stress resulterar således i att patientens syreförbrukning och syrebehov ökar (Brunson & Johnson 2014). Preoxygenering kan därmed vara kontraindicerat om det framkallar stress hos patienten (Downing & Gibson 2018). Det är därför väsentligt att anpassa administrationssättet utifrån vad individen tolererar för att undvika stress (Robertson et al. 2018). 3.4 ADMINISTRATION AV PREOXYGENERING 3.4.1 TIDSFÖRLOPP Praxis i humanvården är att administrera preoxygenering i minst tre minuter (Berhoud et al. 1983; Tanoubi et al. 2009; Azam Danish 2021). Detta då tre minuters preoxygenering generellt resulterar i önskad effekt hos patienten vilket är ett FeO2, utandad syrekoncentration, >90 % (Tanoubi et al. 2009). Således ska ingen specifik tidsangivelse uppnås, utan man ska eftersträva FeO2 >90 % och därav kan preoxygeneringen fortgå längre än tre minuter (Tanoubi et al. 2009). I två studier inom djursjukvården var tre minuters preoxygenering adekvat för att uppnå ökad syremättnadshalt i blodet hos friska hundar och fördröja tiden till dess att hypoxemi uppstod vid induktion (McNally et al. 2009; Ambros et al. 2018). I en annan studie administrerades preoxygenering i fem minuter till friska hundar, detta resulterade också i ökad syremättnad i blodet samt fördröjde tiden till uppkomsten av hypoxemi vid induktion (Javdani et al. 2018). 3.4.2 SYRGASKONCENTRATION 100 % syrgas är rekommenderat vid preoxygenering inom humanvården (Tanoubi et al. 2009; Frerk et al. 2015; Sara Ottosson, 47 år, bor norr om Stockholm med sin familj som består av maken, två tonårsdöttrar, en ponny och tre katter. Arbetar för närvarande som konsult på en privat klinik med ansvar för marknadsföring och kommunikation. Jag brinner för att kombinera mina erfarenheter inom finans med mitt engagemang för djursjukvård.
2024 – NR 3/4 RAID – 7 Nimmagadda et al. 2017). Syrgaskoncentrationer <100 % uppnår inte önskad syremättnadshalt i blodet och fördröjer inte tiden till dess att hypoxemi uppstår (Nimmagadda et al. 2017). Administration av 100 % syrgas vid preoxygenering kan orsaka atelektaser hos patienten, men Edmark et al. (2011) redogör för att atelektaser även uppstår vid lägre syrgaskoncentrationer. Tre studier inom djursjukvården använde 100 % syrgas vid preoxygenering vilket var adekvat för att uppnå ökad syremättnadshalt i blodet (McNally et al. 2009; Ambros et al. 2018; Javdani et al. 2018). 3.4.3 ADMINISTRATIONSVÄGAR OCH FLÖDESHASTIGHETER För att preoxygeneringen ska bli effektiv beskrivs det att flödeshastigheten bör vara högre än patientens maximala inandningsflöde och hög nog för att undvika återandning (Azam Danish 2021). För att undvika återandning och uppnå målet med preoxygenering som är ett FeO2 >90 % är det dessutom rekommenderat att patientens FiO2, inandade syrekoncentration, är 100 % (Baillard et al. 2014). SYRGASMASK Syrgasmask är praxis i humanvården vid administration av preoxygenering (Tanoubi et al. 2009; Azam Danish 2021). Inom djursjukvården beskrivs preoxygenering med flödeshastigheten 100ml/ kg/min via syrgasmask som adekvat för att uppnå ökad syremättnadshalt i blodet och fördröja tiden till dess att hypoxemi uppstår vid induktion (McNally et al. 2009; Ambros et al. 2018; Javdani et al. 2018). Manning (2002) beskriver däremot att högre flöden på 6-10L/ min krävs för att patienten ska uppnå ett FiO2 mellan 40–80 %. Vid användning av syrgasmask är det väsentligt att masken är välanpassad till patientens ansikte då det annars resulterar i att syrgasen späds ut med rumsluften, vilket resulterar i lägre syrgaskoncentrationen och därmed inadekvat preoxygenering (McGowan & Skinner 1995). FLOW-BY Robertson et al. (2018) beskriver att syrgasmasken kan orsaka stress hos vissa patienter och föreslår flow-by som ett mindre stressfullt administrationssätt. Preoxygenering via flow-by innebär att syrgas administreras via anestesisystemets Y-stycke som då hålls framför patientens nos (Ambros et al. 2018). Preoxygenering via flow-by konstaterades vara mindre effektivt än syrgasmask i en studie av Loukopoulos och Reynolds (1997). I samma studie framkom det att för att få effekt av flow-by krävdes det att Y-stycket hölls så nära nosen som möjligt och inte mer än 2 centimeter från nosen, samt ett flöde på 2L/min (Loukopoulus & Reynolds 1997). Manning (2002) beskriver dock att högre flödeshastigheter mellan 6-8L/minut behövs vid användning av flow-by för att patienten ska uppnå ett FiO2 mellan 25–40 %. I en senare studie av Ambros et al. (2018) jämfördes effekten av preoxygenering med flöde 100ml/kg/min mellan flow-by 2,5cm från hundars nos och syrgasmask. Resultatet visade att patienterna som preoxygenerats via syrgasmask drabbades av hypoxemi 120–254 sekunder efter induktion, medan patienterna som preoxygenerats via flow-by drabbades av hypoxemi 49–83 sekunder efter induktion (Ambros et al. 2018). Ambros et al. (2018) konkluderade att syrgasmask var ett mer effektivt administrationssätt då det gav längre tidsmarginal till dess att patienten drabbades av hypoxemi vid induktion jämfört med flow-by. SYRGASGRIMMA Inom humanvården beskrivs högflödessyrgasgimma som ett nytt administrationssätt vid preoxygenering (Rosén et al. 2021; Sjöblom et al. 2021; Park et al. 2023). Studier har visat att högflödessyrgasgrimma ger snarlik effekt som syrgasmask och således är ett adekvat administrationssätt för att upprätthålla syremättnaden i blodet, samt minska risken för hypoxemi (Rosén et al. 2021; Sjöblom et al. 2021; Park et al. 2023). Det beskrivs dock i en studie att patienter som preoxygenerades med syrgasgrimma i större utsträckning upplevt obehag jämfört med syrgasmask (Park et al. 2023). Inom djursjukvården kan både låg- och högflödessyrgasgrimmor användas för att administrera syrgas (Guenther 2018). Används en lågflödessyrgasgrimma kan ett flöde mellan 50-150ml/kg/minut ges och då uppnå ett FiO2 mellan 30–70 % hos patienten (Mazzaferro 2015). Används en högflödessyrgasgrimma kan ett flöde mellan 1-60L/minut administreras och uppnå ett FiO2 mellan 21–100 % (Guenther 2018). Flöden över 100ml/ kg/minut kan dock vara irriterande för patienten (Mazzaferro 2015). SYRGASBUR Syrgasburar kan inom djursjukvården användas för att administrera syrgas och redogörs som ett stressfritt alternativ då patienten inte behöver hanteras av personalen vid administration (Guenther 2018). Syrgasburar medför generellt att patienten uppnår ett FiO2 mellan 40– 50 % (Mazzaferro 2015). Huvudtitel: Preoxygenering i praktiken. Praxis inom svensk smådjurssjukvård Preoxygenation in practice. Praxis within Swedish small animal health care Filippa Engelin och Sara Ottosson Handledare: Louise Lundén, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för kliniska vetenskaper Examinator: Karl Ljungvall, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för kliniska vetenskaper Omfattning: 15 hp Nivå och fördjupning: Grundnivå, G2E Kurstitel: Självständigt arbete i djuromvårdnad Kurskod: EX0994 Program: Djursjukskötarprogrammet Kursansvarig inst.: Institutionen för kliniska vetenskaper Utgivningsort: Uppsala Utgivningsår: 2024 Upphovsrätt: Alla bilder används med upphovspersonens tillstånd Nyckelord: anestesi, apné, hund, hypoxemi, hypoxi, induktion, katt, preoxygenering, smådjurssjukvård, Sverige Länk: Hänvisning till fullständigt arbete via qr koden. Filippa Engelin och Sara Ottosson
8 – RAID NR 3/4 – 2024 Jag har alltid älskat djur, och det har jag min mamma att tacka för. Men hon hade nog uppskattat om jag hade hållit mig till ”normala” djurslag, i alla fall de morgnar när vi gick till min dagmamma och jag prompt skulle klappa alla spindlar som satt på staketet. Jag tror kanske att spindlarna hade uppskattat lite mindre kärlek också. Jag kommer ihåg att jag hade en sån där ”Mina vänner”-bok där man skulle fylla i allt från favoritfärg till vad man ville bli när man blev stor. I min stod det ”veterinär” från det att jag var 4-5 år. REPORTAGE Jag växte upp i Malmö city, det var bara jag och min mamma och vi hade ingen bil. Men vi spenderade ändlösa timmar i Pildammsparken, där vi tittade på ankor och fåglar och hon lärde mig om djur och natur. När jag var åtta år fick vi hem två ankungar av parkägaren, som snabbt döptes till Tuffsan och Dunungen. De var med i ett utsläppningsprojekt men behövde lite extra kärlek sina första veckor i livet. Det var starten på ett liv dedikerat till att rädda djur. Jag har släpat hem ankor förlamade av alger som fick vattengymnastik i badkaret tills de kunde släppas ut, och när jag var tonåring började jag bli involverad i Sveriges hemlösa katter och satt i styrelsen för ett katthem. Under min tid där hittade vi hem till över 600 katter, och jag blev ännu mer säker på att min plats i världen var bland djuren. Gymnasiet var tufft, och jag är inte ett mattesnille. Jag bytte från naturvetenskapliga linjen till samhällsvetenskapliga programmet (Social Science) på engelska, och trots riktigt bra betyg hade jag inte behörighet att söka in till veterinärprogrammet i Uppsala. Så jag tog några gap years och jobbade som bartender på Finnlines, städare på FRÅN MALMÖ TILL SAVANNEN – JAKTEN PÅ EN VETERINÄR DRÖM Bilder: Filippa Hertzberg
2024 – NR 3/4 RAID – 9 Malmö arena och jag flyttade även till Spanien som au pair. Men min dröm om att jobba med djur kvarstod. Jag började sikta in mig på att bli leg. djursjukskötare och sökte till det 2013, och kom in! Jag var så lycklig. Flyttlasset bar av till Skara, där utbildningen låg på den tiden och studierna drog igång. Efter ett år på utbildningen blev det bestämt att hela alltet skulle flytta till Uppsala, så att veterinärprogrammet och djursjukskötarutbildningen skulle vara under samma tak. Sagt och gjort så hamnade jag i Uppsala, där jag även tog min examen 2016 med titeln legitimerad djursjukskötare. På det programmet träffade jag mina bästa vänner, som än i dag är som min familj! Jag fick även mitt första jobb som djurvårdare på Universitetsdjursjukhuset sommaren 2014. Jag började i receptionen och sedan på vårdavdelningen, och det var fantastiskt spännande att plötsligt få göra och se det som skulle bli min karriär. Jag gjorde även en av mina praktiker 2014 på Nordens Ark, ett zoo med fokus på artbevarande. Det var här en tanke väcktes till liv – kanske kunde jag på något sätt jobba med detta i framtiden? Under utbildningen var jag ganska skoltrött, så jag och en av mina bästa vänner bestämde oss för att sommaren mellan år två och tre åka till Sydafrika på ett volontärprojekt i fyra veckor för att hämta krafter och få lite motivation. Det var bara det att där, under stjärnorna på de röda grusvägarna, fann jag allt jag någonsin drömt om. Så när min resekompis åkte hem stannade jag kvar några extra veckor. Jag sålde det mesta jag ägde hemma i Sverige för att ha råd, men det spelade ingen roll, för jag hade hittat hem. Jobbet med vilda djur, giraffkalven jag fick föda upp, allt jag fick lära mig från fältveterinärerna och att avsluta varje dag vid en eld med ett glas vin – det blev min vardag, en vardag jag sedan dess jobbat stenhårt för att uppnå igen! Jag pendlade fram och tillbaka under flera månader, fick ett stipendium för att skriva mitt examensarbete där och väl efter examen var planen att flytta ner på obestämd tid! Men som vi alla vet behöver man pengar, och lite erfarenhet, så jag tog en liten avstickare till Göteborg och jobbade som leg. djursjukskötare på Anicura Västra Djursjukhuset under några sommarmånader. Jag upptäckte allt Göteborg hade att erbjuda och lärde mig vad mitt nya jobb och min titel innebar. Jag flyttade ner till Sydafrika 2016 i augusti och spenderade sex månader där i sträck. Jag jobbade med fältveterinärer, lärde mig att vaccinera vildhundar och lejon, skjuta blåsrör och bedövningsgevär. Plötsligt gjorde jag allt det där som jag sett på TV när jag växte upp, och jag fick nypa mig i armen dagligen för att inse att det inte var en dröm. Det var många faktorer som fick mig att älska Sydafrika, men den faktor som spelade absolut störst roll var en 2 dygn gammal giraffkalv som jag döpte till Zaheli. Hon hade haft lite otur när hon föddes, och landade med ögat rakt ner i en taggbuske, och oturligt nog fick hon en tagg i ögat. Vi behandlade henne i några veckor och försökte rädda hennes öga och syn, men tyvärr var det lönlöst och det blev bestämt att vi skulle operera bort ögat. Jag skulle precis åka hem och skriva en tenta men jag kommer ihåg det så väl att jag satt med henne och tänkte ”Hur tusan intuberar man en giraff?”. Den tanken blev starten på min kandidatuppsats om giraff anestesi och senare även min masters uppsats på veterinärprogrammet. Den lilla giraffkalven blev (och är än idag) min motivation för att jobba med denna typ av djur. Bandet vi delade var otroligt speciellt och jag är så glad att även min hund fick växa upp med henne. Hon finns för alltid i mitt hjärta och även permanent på mitt ben som en tatuering, en påminnelse om varför jag gör det jag gör! Där på den sydafrikanska landsbygden blev jag nämligen även med hund, väldigt oplanerat. En liten svart 6-veckors valp kravlade sig in i mitt liv, ett hyss i taget. Eftersom jag just då jobbade med de flesta stora kattdjur och jag definitivt var en kattmänniska och inte en hundmänniska, så blev han döpt efter det enda stora svenska kattdjuret – lodjur, som på latin heter Lynx lynx. Det var starten på ett enormt äventyr (och flertalet gråa hår och enorma summor pengar). Lynx blev min nya äventyrskompis – och wow, vad vi har upplevt saker. År 2017 började det bli dags för nästa steg i karriären. Jag hade insett att om jag ville ha detta liv och jobba med dessa djuren på det sättet jag önskade, så behövde jag satsa på att bli veterinär. Men jag hade 500 kronor i mitt namn och ingen direkt plan. Så jag fick jobb på Anicura i Jönköping och flyttade hem. Jag lämnade Lynx hos folk jag litade på i Sydafrika tills jag hade pengar nog för att flyga hem honom och alla hans papper var i ordning. Jag älskade jobbet och kollegorna, brann för tempot på akuten och kände att jag verkligen utvecklades åt det hållet jag ville. Jag hade en söt liten lägenhet i Huskvarna och bodde nära samt jobbade med en av mina bästa vänner. Jag Lynx som liten. Blodprov från gepard för forskning.
10 – RAID NR 3/4 – 2024 sparade allt jag kunde för att få hem min hund, och i juni 2017 kunde jag äntligen flyga ner för att hämta honom! Alla som flugit med hund mellan länder, särskilt mellan kontinenter, vet hur fruktansvärt mycket jobb det är med pappersarbete, rabies-titertest, besiktningar och burar. Allt som kunde gå fel på den resan gick fel. Bolaget jag använde för transporten hade gjort fel på papperna och plötsligt var min hund en tik. Sedan var han en kastrerad hane, och på något papper var han grå (han var en svart, okastrerad hanhund…). Flygbolaget hade plötsligt bytt storlek på planet och hans bur fick inte längre plats, så jag fick akut köpa nya flygbiljetter till oss. Jag hade även flugit ner en godkänd bur för att transportera hem Lynx i, men jag hade missat en liten detalj – min unghund hade växt och buren var nu 18 mm för liten, vilket resulterade i ett kaos på flygplatsen och panikköp av en ny bur. Man kan säga att jag åldrades 10 år under det dygnet, men efter många om och men kunde jag hämta ut min hund i Göteborg och åka hem! Då började en period med att träna en galen unghund (de som träffade honom då kan vittna om detta), mer jobb för att betala av lånet jag fick ta för att bekosta hans resa och sen var det ju det där med att bli veterinär… Jag skrev in mig på Komvux för att läsa upp betygen som behövdes för att bli behörig, och mitt liv var plötsligt ett kaos fyllt av skiftjobb, studier och hundträning. Men plötsligt kom en kollega med ett smart alternativ. Han var från Polen och hade jobbat där som professor i många år och föreslog att jag skulle se om jag kunde plugga utomlands. Sagt och gjort, jag började mina efterforskningar under 2018-2019 och kom fram till att Warszawa nog var det som passade mig bäst. Man fick tydligen ha med hunden på lektioner, och allt jag hörde om skolan lät bra. 2019 skickade jag in min ansökan, och ganska snabbt stod det klart att jag med min bakgrund som legitimerad djursjukskötare och mina betyg från Uppsala slapp göra antagningsprovet, och helt plötsligt fick jag besked att jag var antagen till veterinärprogrammet på SGGW i Warszawa, Polen. Jag insåg att jag bara hade två år av studielån kvar att ta ut och utbildningen var 5,5 år, så jag behövde spara pengar. Sagt och gjort, jag slutade jobbet i Jönköping, fick ett jobb på specialistdjursjukhuset i Helsingborg och flyttade in med min mamma i Malmö för att spara in på kostnader. Jag började i Helsingborg i december 2019, men efter ett par månaders pendling var det inte ekonomiskt hållbart. Jag behövde spara mer. Jag fick ett jobb på Öresunds Veterinärklinik i Vellinge och jobbade mycket med ortopedi då de precis startat upp en ortopedimottagning. Jag skulle börja i Polen i oktober 2020, och planen var att flytta i augusti för att hinna vänja mig och hunden vid detta helt nya liv. Men vi alla vet ju hur bra 2020 gick. Pandemin lamslog världen, allt var osäkert och det var inte ens bestämt om skolan skulle hålla öppet. Jag hade ett tufft beslut att ta – skulle jag chansa och flytta utomlands i en global pandemi för att jaga en barndomsdröm, eller skulle jag jobba kvar hemma tills allt lugnat sig? De som känner mig är inte ett dugg förvånade över att jag sa ”Vi kör!” Sagt och gjort så anlitade jag en firma för att hitta en lägenhet till mig och hunden, hyrde flyttfirma och packade in mig och hunden i bilen för att flytta till Polen, mitt i en av de osäkraste perioderna i vår livstid. Självklart hände lite småsaker på flyttdagen, för inget kan gå smidigt i mitt liv. Som att precis när jag sagt hejdå till min mamma och skulle starta bilen för att köra mot detta enorma äventyr, så hade bilbatteriet dött. Det var en söndag, så jag fick akut ringa ut en bärgare för att byta batteriet. Snacka om antiklimax! Men vi kom iväg och hann med färjan, och jag påbörjade ett nytt kapitel som veterinärstudent i Polen. Att studera i Polen var en annorlunda och intensiv upplevelse. Jag lyckades tenta av många kurser och tillgodoräkna mig en del, så på nio månader hade jag klarat av årskurs ett, två och tre. Det var en kaotisk mix av lektioner, praktik med kossor, anestesi och, av någon anledning, väldigt många höns. Trots frustrationen tog jag mig igenom det, tack vare stödet från Warsaw International Triathlon Club (WITC). Den här gruppen blev min familj i Polen, och vi tränade, simmade, sprang och festade ihop. Utan deras pepp hade jag nog inte orkat. Mitt under utbildningen så bröt kriget i Ukraina ut, och bomber släppts 4-5 timmar från min dörr. Jag stod och valde mellan vad jag visste jag behövde göra, och risken att jag skulle kugga mina tentor om jag gjorde det, men återigen så sa jag ”Vi kör”, packade in hunden och en vän i bilen och körde mot Ukraina, vi evakuerade folk och hjälpte till där det behövdes. Detta blev starten på en enorm insats där mina vänner och folk jag knappt kände hjälpte mig Bandet jag delade med Zaheli var magiskt.
2024 – NR 3/4 RAID – 11 sprida budskapet och samla in pengar och saker som behövdes och under de närmsta veckorna åkte jag ner till Ukraina 10 gånger, med allt från antibiotika och bandagematerial, till hundmat och kläder. Jag kan säga att det inte var lätt att samtidigt fokusera på hästmedicin, fölbehandlingar och att hinna till alla obligatoriska moment på universitetet, men det gick ju det med, skam den som ger sig! Och jag är glad att jag kan säga att jag återigen följde den där ibland lite irriterande rösten inombords, som lägger sig i mitt liv, trots att jag var rädd för eventuella konsekvenser. Under utbildningen har jag arbetat både online som sköterska och remisskoordinator, men jag har även spenderat somrarna på olika kliniker. Sommaren 2021 jobbade jag fortfarande i Vellinge som sköterska med fokus på ortopedi. År 2022 landade jag i Växjö, där jag jobbade som akutsköterska och njöt av den småländska naturen. Sommaren 2023 gjorde jag min TF sommar som veterinär i Sandefjord, Norge, på Evidensia. Där tog jag mina första stapplande steg som veterinär under fantastisk handledning och med stöd av mina kollegor. Jag njöt av den norska naturen och knöt nya kontakter. År 2024 tog jag examen som Veterinär, med distinction, från SGGW efter bara tre år. Äntligen hade jag uppnått min dröm om att bli veterinär, och världen låg nu för mina fötter, eller ja – världen och 1 miljon i studieskulder hos CSN, men vem räknar? Jag tog jobb på Orust som veterinär och jobbade på en liten klinik i Varekil. Men efter sex månader saknade jag akuten, tempot och de större fallen, vilket ledde mig till att söka mig tillbaka till Växjö och börja arbeta som akut- och poliklinikveterinär. Jag trivs väldigt bra som veterinär, men vissa dagar saknar jag att vara sköterska. Det är inte alltför sällan som jag smyger mig till att ta ett blodprov eller köra labbmaskinerna – jag saknar verkligen den biten av jobbet. Jag älskade båda mina jobb, och att jag blivit veterinär innebär inte att jag inte ville vara sköterska. Jag ville bara göra båda sakerna, och jag tror och hoppas att det gör mig till en bättre veterinär för mina patienter och till en bättre kollega. Planerna framöver är många och lite diffusa. Jag har siktet inställt på att jobba med vilda djur, men vägen dit är lite krokig. Just nu lär jag mig tyska för att eventuellt ta ett jobb i Hannover nästa år innan jag svänger av mot vilda djur igen. Genom alla dessa galenskaper, resor, utbildningar och kurser, har jag ständigt haft min svarta (inte längre så lilla) afrikanska hund vid min sida, och trots att det gett mig gråa hår, kostat mig massor med tid för att jag behöver köra överallt istället för att flyga och tvingat mig till kreativa lösningar, så ångrar jag inte en sekund att han varit med mig genom allt detta. Jag har visat honom världen, han har bestigit berg i Norge, lekt med en giraffkalv i Sydafrika, vandrat i Sverige, sprungit i Polska skogar och varit med mig på nästan alla föreläsningar på universitetet samt på alla mina olika jobb. Jag kunde inte bett om en bättre äventyrskompis än honom, och jag är så glad att vågar vägar korsade där på den sydafrikanska landsbygden 2016! Att jobba på så många olika kliniker, med så många olika människor i olika länder, både inom och utanför Europa, har gjort mig väldigt anpassningsbar. Jag har sett saker jag gärna tar till mig i mitt framtida jobb, men även saker jag vet att jag aldrig vill se eller utföra igen. Jag har fått möjlighet att se hur de olika rollerna fungerar i olika länder. Till exempel vill jag nog säga att sköterskor i Norden gör otroligt mycket mer än sköterskor i Polen. Generellt en stor skillnad på Polen och Sverige är synen på avlivning, här i Sverige ses det som ett alternativ och ibland även ett bra alternativ, medan det i Polen är ganska tabu enligt mina erfarenheter. I Sydafrika har man, där jag har arbetat, betydligt färre resurser, oftast ingen sköterska och veterinärerna jobbar helt själv med allt från labbutrustning, till blodprovstagning och anestesi. Och jag har även märkt att anestesi i Norden ofta är ett sköterskejobb, medan utomlands är det endast veterinärerna som söver och övervakar! Där finns nog inget rätt eller fel med hur de olika länderna fungerar, och jag tar med mig lite av varje från mina olika erfarenheter och bygger den typen av veterinär och kollega som jag vill vara. Min passion har tagit mig på många sidospår, men siktet är och har alltid varit att få jobba med avancerad smådjursvård, en och annan ko och get kanske, men huvuddelen av min tid hoppas jag få spendera med världens vilda djur. Jag hoppas vi ses därute någon gång, och kom ihåg: sidospår är inte dåliga – de breddar din kunskap! Filippa Hertzberg Zaheli och jag. Jag påresande fot.
12 – RAID NR 3/4 – 2024 Djursjukhusets historia från att det har varit ett militärt hästsjukhus till att i dag vara ett av Europas modernaste djursjukhus! Vi har gjort det bästa för djuren i 70 år! DJURSJUKHUSETS HISTORIA HÄSTKLINIKEN 1954 ”Det är viktigt att få god kontakt med patienten, vilken djurart det än handlar om. Se varandra i ögonen, klappa djuret och låta det lukta på dig, använda rätt namn, tala lugnande och ta god tid på dig.” Harry Pettersson, mångårig chef för Regiondjursjukhuset i Helsingborg. Bakgrunden till dagens djursjukhus är dels militärt och civilt. Djursjukhusets första chefsveterinär var Vet Fritz Sevelius, 1954-1976. Han efterträddes av Vet Harry Pettersson som stannade kvar som chef till sin pensionering 1998. Biträdande chef för Djursjukhuset var Ewa Sevelius, dotter till Fritz Sevelius som även var chef för smådjurskliniken. Han efterträddes av Vet Flemming DJURSJUKHUSET HELSINGBORG 1954-2024 Hästkliniken 1954.
2024 – NR 3/4 RAID – 13 Winberg som lämnade sitt chefskap 2013. Ewa Sevelius fortsatte som chef för smådjurskliniken fram till 2001. Harry Pettersson var en drivande kraft för en omfattande fullständig ombyggnad av Djursjukhuset i Helsingborg. Kostnaden beräknades till 1979 till ca 40 miljoner kronor. Till denna ombyggnad kunde man inte räkna med några statliga lån så man gjorde förfrågningar hos bland annat ATG om ett lån på 20 miljoner. Detta godkändes tyvärr inte så planerna med ett nytt djursjukhus fick läggas ner. Hushållningssällskapet övertog driften av Djursjukhuset 1964. Efter flera turer fram och tillbaka genom åren så kunde en ombyggnad/nybyggnad ta fart i börja av 1980-talet. Första etappen invigdes 1982 och den andra etappen med den nya stordjurskliniken invigdes av Prins Bertil och Lilian i februari 1985. Den tredje etappen med en helt ny smådjursklinik stod klar 1987 och den fjärde och sista etappen stod klart 1992. I den sista etappen kom prematurstallet och isoleringsavdelningen att stå färdigt samt att man rev de gamla uttjänta stordjurs- och isoleringsklinikerna. Bygget ansågs nu färdigbyggt och kostanden uppgick till ca 50 miljoner kronor. Pengar kom från många håll men enligt chefsveterinär Harry Pettersson ” inte gått att genomföra utan alla generösa donationer”. Under kommande år genomfördes flera ombyggnationer både på smådjursavdelningen och stordjursavdelningen. 2002 fick smådjur en fysio- och rehabiliteringsavdelning med bland annat en bassäng och en treadmill i vatten. 2004-2006 genomgick hela djursjukhuset omfattande ombyggnad i form av nya receptioner på båda avdelningarna, ny föreläsningssal. Ombyggnad av bilddiagnostik mm. Som på Sevelius och Petterssons tid så skedde alla renoveringar med hjälp av donationsmedel. Under 2020-2023 har smådjurskliniken genomgått en stor ombyggnad och renovering av befintliga lokaler. Vi har bland annat installerat en ny MRI som är på 1,3 T. Vår nya IVA-avdelning är en av de modernaste i norra Europa. Hundar och katter har egna stallar, vi har även Inte de mest moderna kragar! Stordjursoperation under 1960-talet. Hästkliniken 1970-1983. Smådjurskliniken under 1970-talet.
14 – RAID NR 3/4 – 2024 syrgasburar till både katter och små hundar. Vi har också byggt ett nytt neurovårdsstall där focus är på djur med neurologiska skador/sjukdomar. Till exempel har vi extra stora burar med fönster i ligghöjd för hundar som till exempel är förlamade. Kopplat till neurovård är ju rehabavdelningens sjukgymnaster med sin bassäng och treadmill. 2013 installerades den då största CT:n i världen med omkrets på 85 cm, där undersökningar kan göras på både smådjur och häst. Vi var ensamma om att kunna diagnostisera hästar stående. NY CT Under tidig vår 2025 kommer ny CT att invigas. Vi är mycket stolta över att i början av 2025 kunna inviga vår nya CT avdelning där vi förutom uppgraNy personalbyggnad kom till under tidigt 1980-tal. Del av hundburarna på IVA. IVA-torget. Syrgasbur på IVA. Kattstall på nya vårdavdelningen. Hundstall stora hundar. Nya vårdtorget på nya vårdavdelningen. Bassäng.
2024 – NR 3/4 RAID – 15 dering av maskinvaran även kan göra undersökningar av stående falanger, hasar och framknän! Det har varit ett stort önskemål från både djurägare och veterinärer att slippa sövningsmomentet vid dessa undersökningar. Med denna nya tekniska utrustning så går det snabbt att få bilder av högsta kvalité och vi ser framemot att erbjuda detta till alla hästägare Investeringen har kunnat genomföras genom ett samarbete mellan Stiftelsen Svensk Djursjukvård och Evidensia och vi är först i Sverige med denna fantastiska anläggning. CT avdelningen är också anpassad för smådjur och vi är så tacksamma för att vi kan göra den här investeringen tillsammans! MRI på 1,3 T. Eva Hallberg 2013 installerades den då största CT:n i världen med omkrets på 85 cm. Rehabavdelningen Treadmill. Ny CT under tidig vår 2025.
16 – RAID NR 3/4 – 2024 ÅTERPUBLICERING FRÅN NR 4-2015 Tjuren kan inte fångas in på annat sätt än via immobilisering med injektionsvapen. Någon kanske frågar sig varför vi har valt att genomföra detta med gevär i stället för blåsrör. Skillnaden är att geväret kan användas på både korta och lite längre avstånd, blåsröret har en begränsning. En person orkar helt enkelt inte blåsa så hårt som det krävs för att få pilen att dels gå lite längre, och dels ha kraft att tränga genom hud. Räckvidden för blåsrör är cirka 10 meter, jämför detta med ett gevär där en person under gynnsamma förhållanden kan skjuta upp till 50 meter. Däremot är det lämpligt att skjuta på kortare avstånd, för blåsrör gäller ett avstånd på cirka 3-5 meter och för gevär omkring 20-25 meter. När vi till slut ser tjuren, som vandrar omkring med en liten kalv som envist vill hålla honom sällskap, börjar tjuren att dra sig mot den övriga flocken. Veterinären, som ansvarar för laddningen av pilarna, kommer efter med traktor. Jag och djurägaren befinner oss mitt i flocken och jag koncentrerar mig på att sätta pilen på ett säkert sätt, på rätt ställe och framför allt i rätt djur. SÅ FIXAS EN FULLTRÄFF Det finns flera faktorer att ta hänsyn till. Vinden får inte vara för hård, då kommer inte pilen som är laddad med läkemedel att orka fram till djuret och inte heller orka tränga igenom djurets hud. En annan fara vid hård vind är att pilen kan byta riktning och träffa dåligt, på fel ställe på djuret. Står övriga djur nära kan detta leda till att fel djur träffas. Om jag som skytt har för högt tryck i geväret riskerar jag att orsaka skada om pilen träffar ben, i värsta fall orsakar skottet en fraktur. Jag får inte heller vänta för länge, särskilt om man siktar på bog eller halsmuskler, då kan djuret vända upp huvudet och träffas på olämpligt ställe. Pilen måste dessutom vara laddad ordentligt så att läkemedlet vid träff töms ut i vävnaden. Läkemedlet töms genom luftövertrycket i pilen ut via laterala öppningar nära kanylens spets. I vårt fall sitter pilarna där de ska, varje gång. Man brukar ju skoja och säga att man träffar där man siktar. Träffar jag trädet var det antagligen där jag siktade för någon sekund. Efter varje skott drar vi oss tillbaka för att djuret ska kunna gå undan och lägga sig i lugn och ro. Det är alltid svårt att bedöma rätt mängd läkemedel då djuret kan behöva mer eller mindre på grund av sjukdom, stress eller oklar vikt. Efter 3 skott och 5 timmars arbete är tjuren lastad och hemkörd till gården för vidare behandling. En lyckad imobilisering! Andra gånger är det inte så lätt. I fåle LADDAD FÖR INJEKTION - SUSANNE ÄR EXPERT PÅ IMMOBILISERING Jag sitter på en fyrhjuling mitt i ett stort hägn med ett gevär i famnen. Vi skumpar fram över stock och sten i vårt sökande efter djuren. Vi är på jakt efter en speciell individ: Någonstans i denna enorma hage går det en skadad tjur. Flytt av älgar - det är en stor fördel om man lyckas skilja det aktuella djuret från sin flock. Att få jobba ostört är en faktor, en annan kan vara att man inte behöver oroa sig över övriga djurs reaktioner på hur deras flockmedlem hanteras. Ögonbindel, öronproppar och kontroll på läge och placering.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=