4 – RAID NR 3/4 – 2024 RAID STIPENDIEVINNARE 2024 Utdrag ur examensarbetet: 3.3 INDIKATIONER OCH KONTRAINDIKATIONER FÖR PREOXYGENERING 3.3.1 INDIKATIONER Sjuka patienter drabbas snabbare av hypoxemi vid induktion av anestesi jämfört med friska patienter (Sirian & Wills 2009). Därför är det rutin inom humansjukvården att preoxygenera patienter som förväntas vara svårintuberade eller har reducerad funktionell residualkapacitet, däribland gravida, överviktiga, geriatriska, pediatriska, kardiovaskulärt nedsatta och respiratoriskt nedsatta (Sirian & Wills 2009). Oförväntade intuberingssvårigheter eller respiratorisk depression till följd av anestetiska läkemedel kan dock drabba alla patienter, därför rekommenderas preoxygenering till alla patienter som ska genomgå narkos (Frerk et al. 2015). DRÄKTIGA Under dräktigheten ökar syreförbrukningen hos honan för att kunna tillgodose de växande fostrens metaboliska behov (Aarnes & Bednarski 2014). I slutet av dräktigheten har honor i genomsnitt en 70 procentig ökning av tidalvolym, andningsfrekvens och minutventilation, samtidigt som fostren i buken ökar trycket på lungorna (Aarnes & Bednarski 2014). Den ökade syreförbrukningen i kombination med det ökade trycket på lungorna gör att honan får både en minskad syrereserv och funktionell residualkapacitet (Aarnes & Bednarski 2014). Sammantaget resulterar detta i att dräktiga honor är känsligare för perioder av apné och hypoxemi, varför preoxygenering rekommenderas (Aarnes & Bednarski 2014). GERIATRISKA Risken för komplikationer och dödlighet vid anestesi ökar med åldern (da Cunha 2014). Hundar klassas som geriatriska när de har en förväntad återstående livstid på 25 % (Creevy et al. 2019). Katter klassas som seniora till geriatriska från 10 års ålder (Quimby et al. 2021). När djuren blir äldre minskar deras totala lungkapacitet, vilket ökar risken för försämrat gasutbyte i lungorna och kan leda till hypoxemi (da Cunha 2014). Äldre djur kan även ha försvagad andningsmuskulatur, förlust av elastisk vävnad, lungfibros och minskad elasticitet i bröstväggen (da Cunha 2014). Detta leder till reducerad funktionell residualkapacitet och predisponerar äldre patienter för atelektaser vid anestesi (da Cunha 2014). Till följd av seniora och geriatriska patienters fysiologiska förändringar är preoxygenering rekommenderat innan induktion (da Cunha 2014). PEDIATRISKA Katter och hundar klassas som pediatriska från att de är 4 veckor till 6 månader gamla (Dugdale 2010). Det är viktigt att beakta att dessa patienters organ är under utveckling, vilket innebär att de har sämre förmåga att kompensera för fysiologiska förändringar i samband med anestesi (Thurston 2020). Pediatriska patienter har högre andningsfrekvens och syrebehov jämfört med vuxna, vilket leder till ett mer intensivt andningsarbete som lätt resulterar i andningströtthet (Dugdale 2010). De har även reducerad funktionell residualkapacitet, ökad risk för att utveckla atelektaser, samt ökad känslighet för höga koldioxidnivåer och låga syrenivåer (da Cunha 2014). Pediatriska patienters fysiologi medför att de har hög risk att drabbas av hypoxemi vid anestesi och därför beskrivs preoxygenering som en viktig preoperativ åtgärd (da Cunha 2014). RESPIRATIONSSJUKDOMAR Respirationssjukdomar kan delas upp i övre- och nedre luftvägssjukdomar, samt andningssvårigheter på grund av andra restriktiva sjukdomar (Johnson 2015). Övre luftvägssjukdomar påverkar inandningen och innefattar exempelvis trachealkollaps, larynxparalys samt neoplasi (Kushner 2002; Johnson 2015). Nedre luftvägssjukdomar påverkar framförallt utandningen och inkluderar bland annat astma, lunginflammation, lungödem samt lungblödning (Kushner 2002; PREOXYGENERING I PRAKTIKEN Praxis inom svensk smådjurssjukvård Av Filippa Engelin och Sara Ottosson Självständigt arbete i djuromvårdnad • 15 hp Sveriges lantbruksuniversitet, SLU Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap Djursjukskötarprogrammet Uppsala 2024
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=