2024 – NR 3/4 RAID – 5 Johnson 2015). Restriktiva sjukdomar som skapar svårigheter för lungorna att expandera är exempelvis diafragmabråck och pleural effusion (Kushner 2002). Gemensamt för patienter med respirationssjukdomar är att de ofta drabbas av hypoventilation och ineffektivt gasutbyte vilket kan leda till hyperkapni, hypoxemi samt hypoxi (Johnson 2015). Det är därför viktigt, oavsett vilken respiratorisk sjukdom patienten har, att säkerställa adekvat syretillförsel och hålla koldioxidhalten på normal nivå (Brunson & Johnson 2014). Preoxygenering rekommenderas alltid till dessa patienter för att fördröja tiden till dess att hypoxemi uppstår vid induktion och det beskrivs som särskilt viktigt till patienter med övre luftvägssvårigheter då intuberingsförloppet kan bli utdraget (McDonell & Kerr 2015). Blir patienten däremot stressad av preoxygeneringen kan det bli kontraindicerat då stress ökar syreförbrukningen (McNally et al. 2009). Ett bra premedicineringsprotokoll och en lugn hantering inför samt under preoxygeneringen är därför av yttersta vikt (Brunson & Johnson 2014). BRAKYCEFALA RASER Det finns få dokumenterade rasspecifika riktlinjer för anestesi, med undantag för brakycefala hund- och kattraser (Bednarski et al. 2011). Dessa raser har en eller flera avvikelser i sina övre luftvägar som orsakar ökat luftmotstånd, vilket gör att de har svårare att andas och därför har högre andningsarbete jämfört med andra raser (Smith 2015). Detta resulterar i att de har ökad risk för att drabbas av luftvägsobstruktion och hypoxemi i sederat tillstånd, samt att de ofta är svårintuberade (Smith 2015). Dessa raser har även lägre arteriell syrekoncentration än normalt även i vaket tillstånd, vilket innebär att hypoxemi kan uppstå snabbare vid apné jämfört med andra raser (Downing & Gibson 2018). Till följd av brakycefala rasers fysiologi beskrivs således preoxygenering som en väsentlig åtgärd innan induktion (Downing & Gibson 2018). KARDIOVASKULÄRA SJUKDOMAR En av de viktigaste funktionerna hos det kardiovaskulära systemet är att leverera syre till kroppens celler och vävnader (Congdon 2014). Det finns många kardiovaskulära sjukdomar med olika påverkan på kroppens funktioner, men en gemensam effekt är att de reducerar det kardiovaskulära systemets förmåga att adekvat syresätta kroppens celler och vävnader (Congdon 2014). Hjärtat har mycket hög syreförbrukning, således kan korta stunder av hypoxemi vara livshotande för patienter med kardiovaskulära sjukdomar (Muir 2015). Den kardiovaskulära funktionen påverkas på ett eller flera sätt av de läkemedel som används vid premedicinering och induktion, vilket innebär att kardiovaskulärt nedsatta patienter har ökad risk för respiratorisk depression och hypoxemi i samband med anestesi (Congdon 2014). Preoxygenering beskrivs därför som viktigt till dessa patienter (Congdon 2014). Det är dock väsentligt att undvika stress vid preoxygenering då stress leder till takykardi, vilket generellt bör undvikas hos patienter med kardiovaskulära sjukdomar (Dugdale 2010). ÖVERVIKT OCH FETMA Ett vanligt problem hos sällskapsdjur är övervikt vilket definieras som >15 % viktökning jämfört med patientens idealvikt, medan fetma definieras som >30 % viktökning jämfört med patientens idealvikt (Snyder 2014). Övervikt och fetma leder till ett ökat intraabdominellt tryck, detta gör att trycket på bröstväggen ökar och patienten har då lättare att drabbas av respiratorisk depression (Snyder 2014). Patienter med övervikt eller fetma har även minskad tidalvolym och högre andningsarbete jämfört med normalviktiga, vilket gör att de har svårare att syresätta sig (Grimm 2002). Den ökade fettansamlingen innebär dessutom att patienten får reducerad funktionell residualkapacitet vilket ökar risken för hypoxemi och atelektaser (Snyder 2014). Övervikten kan också medföra ökad tjocklek av vävnader i svalg vilket predisponerar dessa patienter för övre luftvägsobstruktion i sederat tillstånd och kan försvåra intuberingen (Grimm 2002). Då övervikt och fetma har stor respiratorisk påverkan är det viktigt att preoxygenera dessa patienter (Sirian & Wills 2009). KATT Katters luftvägar är små och ömtåliga, vilket innebär att deras luftstrupe lätt kan ta skada vid intubering (Robertson et al. 2018). De har även ökad risk att drabbas av laryngospasm som resulterar i ett förlängt intuberingsförlopp och snabbt tilltagande respiratorisk depression, vilket i sin tur kan leda till hypoxemi och i värsta fall få dödlig utgång (Steagall & Benito 2015). Till följd av risken för respiratorisk depression orsakat av induktionsläkemedel och risken för larynogspasm bör preoxygenering vara praxis till alla katter (Robertson et al. 2018). Det är dock viktigt att beakta att vissa katter kan bli stressade av hantering om adekvat sederingsdjup inte uppnåtts och därmed eventuellt inte tolererar syrgasmask, då behöver administrationssättet anpassas utifrån individens toleransnivå (Robertson et al. 2018). Filippa Engelin, 24 år, bor i Göteborg. Arbetar som legitimerad djursjukskötare på Blå stjärnans djursjukhus i Göteborg. Har två katter som heter Ferdinand (är med på bilden) och Iris. Är mest intresserad av akut- och intensivvård, samt djurskydd.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=