2024 – NR 3/4 RAID – 9 Malmö arena och jag flyttade även till Spanien som au pair. Men min dröm om att jobba med djur kvarstod. Jag började sikta in mig på att bli leg. djursjukskötare och sökte till det 2013, och kom in! Jag var så lycklig. Flyttlasset bar av till Skara, där utbildningen låg på den tiden och studierna drog igång. Efter ett år på utbildningen blev det bestämt att hela alltet skulle flytta till Uppsala, så att veterinärprogrammet och djursjukskötarutbildningen skulle vara under samma tak. Sagt och gjort så hamnade jag i Uppsala, där jag även tog min examen 2016 med titeln legitimerad djursjukskötare. På det programmet träffade jag mina bästa vänner, som än i dag är som min familj! Jag fick även mitt första jobb som djurvårdare på Universitetsdjursjukhuset sommaren 2014. Jag började i receptionen och sedan på vårdavdelningen, och det var fantastiskt spännande att plötsligt få göra och se det som skulle bli min karriär. Jag gjorde även en av mina praktiker 2014 på Nordens Ark, ett zoo med fokus på artbevarande. Det var här en tanke väcktes till liv – kanske kunde jag på något sätt jobba med detta i framtiden? Under utbildningen var jag ganska skoltrött, så jag och en av mina bästa vänner bestämde oss för att sommaren mellan år två och tre åka till Sydafrika på ett volontärprojekt i fyra veckor för att hämta krafter och få lite motivation. Det var bara det att där, under stjärnorna på de röda grusvägarna, fann jag allt jag någonsin drömt om. Så när min resekompis åkte hem stannade jag kvar några extra veckor. Jag sålde det mesta jag ägde hemma i Sverige för att ha råd, men det spelade ingen roll, för jag hade hittat hem. Jobbet med vilda djur, giraffkalven jag fick föda upp, allt jag fick lära mig från fältveterinärerna och att avsluta varje dag vid en eld med ett glas vin – det blev min vardag, en vardag jag sedan dess jobbat stenhårt för att uppnå igen! Jag pendlade fram och tillbaka under flera månader, fick ett stipendium för att skriva mitt examensarbete där och väl efter examen var planen att flytta ner på obestämd tid! Men som vi alla vet behöver man pengar, och lite erfarenhet, så jag tog en liten avstickare till Göteborg och jobbade som leg. djursjukskötare på Anicura Västra Djursjukhuset under några sommarmånader. Jag upptäckte allt Göteborg hade att erbjuda och lärde mig vad mitt nya jobb och min titel innebar. Jag flyttade ner till Sydafrika 2016 i augusti och spenderade sex månader där i sträck. Jag jobbade med fältveterinärer, lärde mig att vaccinera vildhundar och lejon, skjuta blåsrör och bedövningsgevär. Plötsligt gjorde jag allt det där som jag sett på TV när jag växte upp, och jag fick nypa mig i armen dagligen för att inse att det inte var en dröm. Det var många faktorer som fick mig att älska Sydafrika, men den faktor som spelade absolut störst roll var en 2 dygn gammal giraffkalv som jag döpte till Zaheli. Hon hade haft lite otur när hon föddes, och landade med ögat rakt ner i en taggbuske, och oturligt nog fick hon en tagg i ögat. Vi behandlade henne i några veckor och försökte rädda hennes öga och syn, men tyvärr var det lönlöst och det blev bestämt att vi skulle operera bort ögat. Jag skulle precis åka hem och skriva en tenta men jag kommer ihåg det så väl att jag satt med henne och tänkte ”Hur tusan intuberar man en giraff?”. Den tanken blev starten på min kandidatuppsats om giraff anestesi och senare även min masters uppsats på veterinärprogrammet. Den lilla giraffkalven blev (och är än idag) min motivation för att jobba med denna typ av djur. Bandet vi delade var otroligt speciellt och jag är så glad att även min hund fick växa upp med henne. Hon finns för alltid i mitt hjärta och även permanent på mitt ben som en tatuering, en påminnelse om varför jag gör det jag gör! Där på den sydafrikanska landsbygden blev jag nämligen även med hund, väldigt oplanerat. En liten svart 6-veckors valp kravlade sig in i mitt liv, ett hyss i taget. Eftersom jag just då jobbade med de flesta stora kattdjur och jag definitivt var en kattmänniska och inte en hundmänniska, så blev han döpt efter det enda stora svenska kattdjuret – lodjur, som på latin heter Lynx lynx. Det var starten på ett enormt äventyr (och flertalet gråa hår och enorma summor pengar). Lynx blev min nya äventyrskompis – och wow, vad vi har upplevt saker. År 2017 började det bli dags för nästa steg i karriären. Jag hade insett att om jag ville ha detta liv och jobba med dessa djuren på det sättet jag önskade, så behövde jag satsa på att bli veterinär. Men jag hade 500 kronor i mitt namn och ingen direkt plan. Så jag fick jobb på Anicura i Jönköping och flyttade hem. Jag lämnade Lynx hos folk jag litade på i Sydafrika tills jag hade pengar nog för att flyga hem honom och alla hans papper var i ordning. Jag älskade jobbet och kollegorna, brann för tempot på akuten och kände att jag verkligen utvecklades åt det hållet jag ville. Jag hade en söt liten lägenhet i Huskvarna och bodde nära samt jobbade med en av mina bästa vänner. Jag Lynx som liten. Blodprov från gepard för forskning.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=